Jaha.. de har ju inte kommit lite snö utan hur mycket som helst verkligen, och de snöar fortfarande riktigt mycket. Jag blir lite arg och tycker att de är typiskt att de ska komma så mycket snö just nu när jag ska åka imorgon, och fortsätter de att snöa såhär så kommer jag inte kunna åka imorgon och då kommer jag bli jättebesviken. 

Jag vet inte om jag skulle kunna skjuta upp lägenhetsvisningen en dag om de är så att jag verkligen inte kan åka ner imorgon, för vaknar jag imorgon bitti och ser att jag inte kan köra så får jag ju ringa hyresvärden och förklara att jag ska åka från Södertälje och att de är jättemycket snö och halt och så.. och fråga om vi skulle kunna ta lägenhetsvisningen på torsdagen eller fredagen. 

Jag hoppas att de går att göra så men jag vet inte, jag vill ju inte gå miste om en kanske jättebra lägenhet men fortsätter de snöa såhär så kommer jag inte kunna köra med min bil för den kommer bara slira runt och spinna i snön.. jag vet hur de är att köra min bil när de är snö och halt på vägarna och de är inte kul.

De är riktigt läskigt och sist när jag gjorde de när jag och brorsan åkte hem från hans innebandymatch och vi höll på att köra ner i diket flera gånger så sa jag till mej själv att jag inte skulle utsätta mej för de fler gånger, och då körde vi bara kanske 2 mil och nu ska jag köra 30 mil. 

Och hur gärna jag än vill kolla på lägenheten och träffa alla så är de inte värt de om jag skulle råka ut för en olycka på vägen dit. 

Så nu får jag hålla tummarna för att de slutar snöa snart och att dom hinner fixa vägarna till imorgon bitti så jag kan åka, för nu vill jag bara kolla på lägenheten och att den ska vara bra så jag kan börja planera och köpa grejer för då kommer mina sista månader av behandlingen bli mycket lättare.

 

Även fast de kommer kännas skit om läkaren säger att de blir åtta behandlingar och jag vet att jag kommer bli ledsen och besviken så har jag iallafall något att se fram emot när dom åtta behandlingarna är över, för då har jag en ny lägenhet att flytta in i.

Jag hoppas och tror att de kommer räcka med sex behandlingar och de är de jag håller tummarna för men jag vet att de finns en risk att de blir åtta och blir de de så blir de, men de hoppas jag verkligen inte att de blir utan jag hoppas på att de räcker me sex.. 

Skulle bli överlycklig om de bara blir sex behandlingar, jag kan inte ens beskriva känslan jag har när jag tänker på att jag kanske bara har två behandlingar kvar.. de känns bara så overkligt just nu men säger läkaren att de blir de nästa vecka så vet jag en som kommer bli riktigt glad iallafall. Då är jag snart klar med de här och tillbaka i Vetlanda, och jag kan börja leva mitt vanliga liv igen och hur underbart är inte de...åååh va jag längtar!

Om en vecka vet jag hur det blir så nu är de bara vänta och hoppas på de bästa.

 

Jag har bestämt mej för att jag ska börja skriva på en bok, jag har tänkt i flera år att jag vill skriva en bok om allt som har hänt i mitt liv och vad jag har gått igenom och så men jag har aldrig riktigt tagit tag i de. Men nu är de faktiskt några stycken som har sagt att dom tycker att jag borde skriva en bok och att de nog är många som skulle vilja läsa den.

Så nu har jag tänkt efter lite och jag vill faktiskt dela med mej av mitt liv, även fast de inte är så roliga saker som har hänt i mitt liv så är de ändå dom händelserna och upplevelserna som har format mej och gjort mej till den jag är idag.

Och även fast jag har haft ett jobbigt liv emellanåt så ser jag inte mej själv som en deppig och negativ person, för jag är oftast glad och försöker se allt så positivt som möjligt. 

Jag är inte heller sån som gnäller och klagar om jag mår dåligt eller har ont nånstans, sån har jag aldrig varit för de finns alltid dom som har de värre än en själv.

Bättre att tänka positivt och njuta av livet för man lever bara en gång och skulle man ligga i sängen hela dagarna och tycka synd om sej själv så tror jag att man skulle ångra sej, och så jag vill inte ha de för inget blir bättre av att man tycker synd om sej själv .

 

Ikväll ska jag iallafall sätta mej och börja skriva lite, kommer nog bli svårt att veta hur man ska börja och hur man ska komma igång, jag är ju ingen författare och jag läser inte böcker så jag har ingen koll på hur man kan börja en bok.. Men de löser sej säkert och jag kommer nog in i de ganska fort och sen om de blir som en bok ska vara eller inte spelar nog egentligen inte så stor roll, jag vill mest att folk ska lära känna mej och förstå varför jag är den jag är och varför jag reagerar som jag gör i vissa situationer m.m.

Sen tycker jag verkligen om att skriva och jag har massa tid till att skriva nu också så de är perfekt tid att börja :)

Nu ska jag gå ut på en liten promenad och få lite frisk luft, och så ska jag packa ut allt i bilen som jag ska ha med mej till Vetlanda och ställa i mitt förråd, sen blir de soffläge hela kvällen.

 

Nu är de ju så att jag kommer till Vetlanda på onsdag för att kolla på en lägenhet, och jag är hur glad som helst. Jag har tänkt på de här med ny större lägenhet jättemycket om dagarna nu när jag har gått hemma och jag vill ju ha den här "nystarten" och med en ny lägenhet så blir det ju verkligen en nystart.

Om lägenheten är fin och jag bestämmer mej för att ta den och jag får den så är det ordnat och då behöver jag inte oroa mej för de längre utan kan bara känna mej lugn om de. och va glad för att jag vet att jag har en större lägenhet att komma hem till och få köpa massa fint till den.

Så de känns bara så bra och kul att jag ska kolla på en lägenhet snart, de känns som att jag får så mycket mer glad och positiv energi. 

Jag ska stanna i Vetlanda till söndag och då skulle jag tycka att de vore kul att träffa så många som möjligt och hitta på något roligt.. Vi kan göra vad som helst, fika, äta på chili thai, gå en promenad, eller bara sitta hemma hos nån och prata massa skit och skratta. 

Så om de är nån som har lite tid över någon av dom dagarna och har lust att träffa mej så får ni gärna höra av er till mej så kan vi bestämma en dag och tid :) 

 

Ica Maxi, here i come :)

 

Idag har vi varit iväg hela familjen och shoppat lite, presenter till brorsan och jag köpte lite till nya lägenheten. Sen blev de lunch på burger king och jag åt en extra lunch när jag kom hem, jag hade ju lite fläskpannkaka kvar. Jag tycker de är de godaste man kan äta just nu, fläskpannkaka med äppelmos... oj oj oj.. blir sugen bara jag tänker på de. Men nu har jag precis tryckt i mej en halv semla så nu blir de inget mer i matväg :)

 

Jag har varit lite irriterad idag för jag såg att de ska snöa på tisdag och onsdag, och jag har världens sämsta bil att köra med när de är snöigt och halt så snöar de och är halt så blir de väldigt jobbigt att köra hela vägen. Sen håller jag på att få en vagel i ögat, och de är ju bara så typiskt nu när jag snart ska åka till Vetlanda. Jag hoppas verkligen inte att den ploppar upp, men de känns som att den kommer göra de tyvärr. Så de känns lite tråkigt just nu när jag har sett fram emot de här så länge, men jag håller tummarna för att de inte blir nån vagel och att de inte blir snö och halt på vägarna där jag ska köra.. 

Någon som har några bra tips på hur man kan förhindra att den "bryter ut"?

 

Idag har jag varit och shoppat lite, blev två tröjor och sen en ny mössa så jag har fler att välja bland och slipper ha samma så ofta och sen är de ju kul att variera lite..

Jag har ju mössa på mej så gott som hela tiden för att spara på peruken så jag inte sliter ut den nu innan jag ska börja jobba, jag vill ju verkligen inte lägga 5000kr på en ny peruk.. Dom pengarna kan jag köpa något fint till nya lägenheten istället, för de känns som att jag kan behöva en hel del eftersom jag knappt har nånting i min lilla lägenhet nu. Men de ska bli jättekul att köpa saker till lägenheten och sen få inreda den riktigt fin.

,

På onsdag ska jag faktiskt kolla på en lägenhet i Vetlanda. och jag längtar hur mycket som helst. hoppas verkligen att den är fin och att jag får den om jag vill ha den. Det är en 2a och ligger ganska centralt och vad jag har hört så är de ett lungt och bra område.

Jag har varit helt till mej hela dagen idag och tänkt att snart kanske jag har en större längenhet och de skulle vara så kul om jag får lägenheten om den är fin. Jag har ju tänkt mycket på att jag vill ha en större lägenhet nu under dom här månaderna jag har bott i Södertälje och att jag vill ha en nystart när jag kommer tillbaka till Vetlanda och en ny lägenhet är ju verkligen början på en nystart. 

Jag har tänkt så mycket på hur jag skulle vilja inreda och hur jag vill att de ska se ut och de har fått mina dagar att bli mycket bättre och roligare eftersom jag har sysselsatt mej med sånt som jag tycker är kul och sen har jag fått längta lite och haft nåt att se fram emot.

Skulle jag gilla den här lägenheten och sen få den så skulle jag bli jätteglad för då tror jag att resten av tiden som jag är sjuk kommer bli mycket lättare och jag tror inte att jag kommer tycka att de är lika jobbigt för då har jag något att se fram emot och jag vet att när jag är frisk så har jag en ny lägenhet som väntar på mej. 

Så nu längtar jag till onsdag och håller tummarna för att lägenheten ska vara bra, och att jag får den.

 

Jag och brorsan tog en jätteskön promenad nu ikväll, 45 minuter va vi ute och gick och de är länge för att vara jag just nu eftersom jag inte har nån kondition alls. Men rikigt skönt va de och jag blev inte ens trött när vi gick så alla mina promenader den här veckam börjar ge resultat och kanske har jag jobbat upp musklerna lite.

Nu ska jag gå och lägga mej för vi ska iväg tidigt imorgon och åka till Ikea och shoppa lite, jag hoppas jag hittar lite fint som jag kan ta med mej till Vetlanda när jag åker ner och lägga i förrådet så länge tills jag flyttar, så kul att börja köpa lite och få känna att de inte är så långt borta ändå.

Godnatt och sov så gott!! :)

 

 

Idag har jag gjort massor känns de som och på nåt sätt känns de väldigt skönt. Jag gick upp vid halv nio och så satt jag vid datorn hela förmiddagen och sen vid tolv tiden kom min kusins hund hit, sååå söt hund. Hon skulle vara hos oss ett tag och jag tänkte att hon skulle få lite att äta så att hon förstod att vi va snälla och för att hon skulle se att hon inte behövde va orolig, så hon fick lite falukorv av mej och blev helt till sej..Hon tyckte om de kan jag säga :)

 

Efter middagen har jag inte gjort så mycket mer än att spela lite spel och kollat på tv, jag och brorsan skulle ha tagit en promenad egentligen men så blev vi så mätta efter maten så vi tar de imorgon istället.

Så nu blir de lite mer spelande ett tag tills jag somnar och sen imorgon hoppas jag att solen lyser när jag vaknar, jag skulle tycka att de vore jätteskönt med en morgonpromenad men då vill jag ha sol och sen att de inte blåser storm som de har gjort idag.

Jag tycker att några saker är lite jobbiga just nu och då är de skönt att komma ut och ta en promenad och få frisk luft och rensa tankarna lite, plus att de är bra för mej att röra på mej nu så musklerna får arbeta lite och så jag får upp konditionen lite. Jag har ju lovat mej själv att göra allt för att behandlingen ska ta så bra som möjligt och de tänker jag hålla :) 

 

Min fula men sjukt goda fläskpannkaka!! :)

Godnatt

 

Jag mår faktiskt ganska bra trots omständigheterna, och även fast jag har jobbiga dagar och är ledsen ibland och tycker allt är orättvist och tråkigt så är de faktiskt helt okej vissa dagar. Jag har några dagar varje månad när allt verkligen är i botten och jag känner att jag aldrig kommer orka med de här, men sen efter några dagar så känns de bättre och jag är som vanligt igen förutom att jag är lite trött.

Så jag kan absolut inte säga att de är en dans på rosor bara för att jag inte mår så dåligt fysiskt som jag trodde att jag skulle göra, för dom andra biverkningarna som kanske inte märks så mycket är minst lika jobbiga. Sen att jag inte är så illamående av behandlingen som jag trodde att jag skulle vara känns faktiskt jätteskönt och lättare på något sätt.

När jag läste om behandlingen så stod de väldigt mycket om illamående och kräkningar och jag tyckte att de skulle bli hemskt och därför målade jag upp en bild i huvudet på hur jag trodde att de skulle vara. Jag trodde verkligen att jag skulle ligga på toalettgolvet och spy hela dagarna och att att de skulle bli 8 hemska månader. 

 

Jag mår illa efter tre dagars behandlingen och har svårt att äta i några dagar och maten smakar inte som den brukar göra så jag har svårt att äta vissa grejer, men jag kan äta de mesta och mår bara illa då runt behandlingarna. Och dom dagarna kan jag faktiskt stå ut med om de bara är dom dagarna och om jag får må bra resten av dagarna..

De som nästan har varit värst är att man är så annorlunda vissa dagar och inte känner igen sej själv, att man kan bli så nere och deprimerad och tro att alla ska glömma bort en och att man ska bli helt ensam.

Jag har känt så flera gånger att jag tror att mina vänner och arbetskamrater ska glömma bort mej och när jag kommer tillbaka till Vetlanda så är jag helt ensam. Att mitt liv har stått still men alla andras liv har gått vidare och eftersom jag har  varit borta så har deras gått vidare utan mej.. 

Jag vet att de är jättekonstigt att tänka så och jag vet inte varför jag gör de eller varför jag är orolig för de, men ska jag vara ärlig så har jag varit orolig för att folk ska glömma bort mej under den här tiden.

 

Jag har även tänkt mycket på att man blir så trött och orkeslös, och de är en biverkning som är rätt utmattande och jobbig också eftersom man vill så mycket men såfort man gör lite för mycket än vad man egentligen orkar så blir man helt slut..

Och då när man blir sådär jättetrött så blir man ju arg och ledsen på sej själv och tänker "va är de för fel på mej" och så eftersom man vill orka göra vanliga saker och såna saker som man orkar i vanliga fall. Man vill så mycket mer än vad man klarar av vissa dagar och de är svårt att förstå att man kanske inte kan allt just nu som man brukar kunna göra, och att man kanske får låta de vara så nu under dom här månaderna och så är de som vanligt sen igen.

Jag trodde även att jag skulle ha jätteproblem med skakningar och sånt men de har jag inte haft, de enda jag hade som va jobbigt va domningar och stickningar i benen, fötterna och händerna men de har försvunnit de mesta av de, jag känner bara av lite i fingrarna fortfarande men förhoppningsvis så ska de försvinna.

Sen är jag torr i munnen och ögonen, har blåsor i munnen, är ljuskänslig och har ont i muskler och kärl men de är biverkningar som jag tycker är milda och som man kan stå ut med även fast de är jobbigt ibland.

Illamåendet tycker jag är mycket värre isåfall och hade jag haft de varje dag och spytt så hade de nog varit värre, så jag är glad över att läkaren fixade så bra illamående tabletter åt mej.

Efter behandlingarna så äter jag 4 olika tabletter mot illamående och får jag inte i mej alla dom tabletterna så mår jag verkligen jätteilla och de visar ju bara hur bra tabletterna och "skyddet" mot illamåendet är och att dom verkligen hjälper. Så dom tabletterna är jag glad över att jag får, och jag blir alltid jättenojjig om jag glömmer bort tiden och tar tabletterna en halvtimme senare än jag ska för då tror jag att jag kommer må jätteilla.

 

Dom här känslorna som jag har ibland när jag tycker att allt är så svart och jag känner att jag inte orkar gå igenom de här, tror jag att mycket har att göra med att jag känner mej så ensam och att ingen riktigt ser mej och förstår mej och hur jag har det.

När jag pratade med kuratorn förra veckan så sa hon att de är viktigt att bli sedd när man går igenom något sånt här och att man oftast behöver mycket mer bekräftelse under den här tiden också.

Jag har tänkt lite på de och jag tror nog att de kan ligga något i de hon säger för jag känner mej ju verkligen jätteensam ibland, även fast jag vet att jag inte är de så känner jag mej de.

Alla dom här konstiga tankarna och känslorna hoppas jag försvinner snart för de är riktigt påfrestande att känna att allt är i botten när de egentligen inte är de och när jag egentligen inte tycker de, jag kommer ju faktiskt bli frisk snart och så länge till behöver jag ju inte stå ut. Även fast de är tufft ibland så går de åt ljusare tider och jag har gjort de värsta så de kan ju bara bli bättre :)

 

Nu ska jag sova så jag orkar åka iväg en stund imorgon om vädret tillåter. Jag ska åka in till Södertälje och kolla om Make Up Store har några bra tips och ideer på hur man kan sminka sej nu under den här tiden så man kan känna sej lite som vanligt eller iallafall få känna sej lite fin. De är lite svårt utan ögonfransar för dom gör så mycket med själva utseendet och sminkningen, så får se om dom har några bra förslag.

Godnatt!

 

Jag måste bara dela med mej av ett så gott recept som jag tycker alla borde testa att göra, de är både superenkelt och hur gott som helst.

 

 

Först steker man kycklingfileerna och har på grillgrydda och när dom fått färg runt om lägger man dom i en ungsform med mycket smör och sen in i ugnen tills dom är klara.

Låt dom svalna tillsammans med smöret och när dom är kalla så skivar man dom i tärningar och sen i en gryta tillsammans med creme fraiche, purjolök, och sambal olek och låter det bli varmt. När de är klart så rullar man in lite av röran i tortillabrödet och gör så tills röran är slut. (Jag tror att vi brukar få ihop 8 rullar.)

Lägg rullarna i en ungsform och strö över riven ost och sen in i ugnen på 175 grader i ungefär 10 minuter.

Servera med en sallad och de blir verkligen jättegott.

 

Fy va tråkigt de va att vakna imorse och se att de är fullt med snö ute igen.. de som nästan hade försvunnit och jag som va så glad för de. Och nu så är de jättemycket igen och de bara vräker ner snö utanför fönstret och de känns så deprimrande när man så gärna vill ha vår som jag vill ha, igår kändes allt mycket närmre men nu känns allt så långt borta igen.

Åååhh va jag inte ville ha mer snö även fast jag vet att de bara är januari och att de är långt kvar till våren, men är de massa snö så känns de längre bort och är snön borta och man ser lite grönt på gräset så känns de inte lika långt borta och då behöver man inte tänka på att de bara är januari.

Men jag vet att de bara är snö så jag ska inte gnälla och tänka för mycket på de nu, den försvinner förhoppningsvis snart igen. Och när jag va ute och gick promenad igår så märkte jag faktiskt att de inte blir mörkt lika fort på eftermiddagen längre utan de är ljusare lite längre och de är jätteskönt för då vet man att de går åt ljusare och varmare tider.

 

Min lillebror åker buss till skolan för att vi bor på landet och imorse så ringer han och frågar om jag kan köra han till skolan för att bussen inte har kommit, och jag bara kollar ut och säger "nej helst inte".. de va ju helt galet med snö och helt vitt och moddigt på vägen och min bil är verkligen ingen bil att köra med när de är så.

När vi åkte hem från hans bandymatch för några veckor sen och de va sånt väder va de värsta jag gjort, hade ingen kontroll över bilen överhuvudtaget och den bara gled.

Skulle jag då köra han och dom andra barnen till skolan när jag visste hur de skulle bli... nä jag ville verkligen inte de. Så jag sa att dom skulle vänta ett tag till för bussen kunde bara vara försenad eftersom de va så mycket snö och annars kunde han ringa Lillis och kolla om hon kunde komma istället.

Jag kände mej lite taskig och jag ville ju säga ja, men de är inte värt att de händer något, då är de bättre att dom kanske får vänta tio minuter extra istället.

 

Inatt kunde jag sova lite bättre och de kändes så skönt att vakna och vara lite utvilad, sen jag gjorde venportssoperationen så har jag varit tvungen att ligga på rygg när jag sovit för de gick inte att ligga på sidan och de gick inte ens att knappt röra sej. Så som jag hade lagt mej ner i sängen, så fick jag ligga. Minsta lilla rörelse gjorde ont så därför har jag legat väldigt obekvämt i flera nätter och inte sovit så bra, men inatt kunde jag ligga på sidan igen utan att de gjorde ont så de va helt underbart att få ligga som vanligt och sova.

Jag hade även katten bredvid mej i sängen hela natten och bara höra henne ligga och kurra är helt underbart, jag blir lugn på något sätt och sen är hon så otroligt söt och mysig på kvällarna.

Nu ska jag gå upp och fixa iordning i mitt rum och fixa lite i skåpet så jag får lite ordning och plats med mer för de är inte så stort i mitt rum så därför är de så viktigt att rensa och städa så de inte blir rörigt. Jag började lite med de igår men efter jag hade hållt på en stund så blev jag jättetrött och va tvungen att lägga mej och vila så de blev inte av att jag gjorde klart de. Så de ska jag roa mej med nu ett tag och sen i eftermiddag ska vi åka till sjukhuset och hälsa på pappa och se hur han mår efter operationen.

  

Nu har jag precis kommit in efter en liten promenad, och de va verkligen hur skönt som helst och även fast jag inte gick speciellt fort eller länge så va de precis lagom för mej till att börja med. 

Cellgifterna gör ju så att allt i min kropp slås ut, även bra celler som muskler, kondition och allt sånt så därför blir jag trött väldigt fort när jag gör något ansträngande och därför har jag bestämt nu att jag ska gå minst en promenad varje dag för att börja bygga upp flåset och konditionen igen så jag tar lite i taget redan nu och inte får massa att bygga upp sen när jag är frisk.

Sen är de aldrig fel med motion och speciellt inte nu under behandlingarna, så därför ska jag försöka komma ut varje dag även fast jag kanske inte orkar så mycket alla dagar så är 15 minuter bättre än ingenting. Man orkar inte alltid så mycket för vissa dagar är man väldigt trött, men jag ska ändå göra mitt bästa för att komma tillbaka så fort som möjligt sen när allt är över.

Jag har varit ute och gått en promenad både igår och idag så jag tycker iallafall att jag är lite duktig som går ut även fast jag är trött, men jag vill verkligen bli frisk och komma tillbaka till de normala så fort som möjligt så därför ska jag göra mitt bästa för att "bättra på" att de händer fort också.

 

Idag åt jag min första semla för de här året och de va bara såå gott, jag älskar verkligen semlor så när jag såg att de fanns i affären kunde jag inte så emot utan köpte ett tvåpack, och nu när jag har börjat gå promenader så gör de ju inget om jag äter såna saker ibland. De som jag tycker är tråkigt är att lussekatterna har slutat säljas i affärerna och att de gick fort, jag trodde iallafall att dom skulle finnas kvar hela januari också men inte..   

 

Nu har pappa opererat sej och ligger nog fortfarande på uppvaket och jag väntar bara på att han ska höra av sej och säga hur de har gått, även fast jag känner på mej och är säker på att de har gått bra så vill man ju ändå höra de också. De ska bli så skönt sen när han inte har ont längre och kan börja vara som en vanlig 53 åring igen och jag längtar efter den dagen, jag längtar efter dagen då man slipper se han ha ont hela tiden för nu har han ont jämt och de är så jobbigt att se. 

Så nu hoppas jag på att få hem en pigg och smärtfri pappa från sjukhuset på torsdag.

Nu blir det snart middag, kycklingrullar som är så gott och jag känner mej riktigt hungrig och de är en sån härlig känsla. Innan jag började med cellgifterna så hade jag alltid så ont i magen eftersom tumörerna tryckte på och jag kunde inte äta och kände mej aldrig hungrig, men sen tumörerna har börjat krympa så har de ändrat sej jättemycket, nu känner jag mej faktiskt hungrig och jag kan äta mer än jag kunde förut och jag får inte ont i magen.

Så de känns helt underbart, och de är nästan som att jag vill äta något hela tiden bara för att jag kan liksom.. att på nåt sätt bevisa för mej själv att jag inte får ont och att jag faktiskt kan äta.

Jättesvårt att förklara hur jag menar men jag har ju haft ont så länge att jag nästan hade glömt hur de va att kunna äta och njuta av att äta, så därför blir de att jag vill äta ofta för att intyga mej själv om att de faktiskt går och att jag är påväg att bli frisk. En härlig känsla är det iallafall! :)

 

Innan jag åkte hem från sjukhuset i fredags så kom kuratorn in och pratade lite med mej, och när jag va inne på min första 3 dagars behandling i oktober så träffade jag henne en stund också så de va kul att träffa henne igen.

När jag träffade henne i oktober så såg jag ju fortfarande ut som vanligt så de är stor skillnad från då och hur jag ser ut nu, men de första hon säger när hon kommer in i rummet är "åh va kul att se dej Malin, va fin du är".

Jag som tycker att jag är så långt ifrån fin just nu sa att jag inte kände mej fin och att jag tyckte att jag såg så sjuk ut när jag tittade mej i spegeln och att de va väldigt jobbigt för mej men då sa hon att hon aldrig skulle säga att hon tyckte att jag va fin om hon inte tyckte de.

De är vanligt att cancersjuka inte känner igen de dom ser i spegeln och att dom tycker att dom ser så annorlunda ut, men att de oftast bara är ens egen känsla och en själv som ser de. Jag vet inte varför jag tycker de är så jobbigt nu när jag ser så annorlunda ut och vad jag har förstått och vad jag hört att kuratorn har sagt så är de mest i mina ögon de är så för ingen annan säger eller tycker att jag ser annorlunda ut.

 

Kuratorn undrade om jag träffade mina vänner ofta och vad dom säger och så och eftersom jag fortfarande bodde kvar i Vetlanda när jag träffade henne sist så va jag tvungen att berätta lite hur de såg ut nu, och att jag bor i Södertälje och inte träffar mina vänner och så sa jag också att jag egentligen inte vill att dom ska se mej såhär.

Och de kunde hon inte förstå men jag vill ju inte att dom ska se mej sjuk och ful, jag vill att dom ska se mej när jag ser frisk ut och är den där glada människan som jag brukar vara.

Hon sa att de kommer dom se nu me eftersom jag fortfarande är de och att dom inte kommer se "Malin har inga ögonfransar och hon har inget hår" utan dom kommer se sin vän och hon sa att de nog va viktigt för mej att åka ner och träffa dom och se de me egna ögon, att dom kommer se den vanliga Malin även om jag har peruken på mej eller bara har mössan.

Jag har tyckt att de har varit lite jobbigt att visa mej såhär och när jag va i Vetlanda förra gången så mådde jag så bra och hade fortfarande ögonfransarna så jag kunde sminka mej som vanligt och jag tyckte om peruken och kände mej fin, nu är de inte riktigt så längre och hur jag än gör så tycker jag inte att de blir bra och jag känner mej bara ful.

Men då föreslog hon att jag skulle gå till Make Up Store och prata med dom och be dom sminka mej och ge mej tips på hur man kunde sminka sej och hjälp med att sätta på lösögonfransar smidigt och såna saker för hon sa att även fast jag är jätteduktig på att sminka mej och så så är de lite annorlunda nu och då kan man behöva lite nya ideer och tips.

 

Sen sa hon också att de va viktigt att unna sej saker, och att låta sej själv få känna sej fin och därför hade många som hon träffat som går igenom en cellgiftsbehandling gått iväg och blivit sminkade. De hade stärkt dom jättemycket och även som att till exempel gå och köpa den där klänningen eller tröjan som man så gärna vill ha skulle jag också göra istället för att skjuta upp det.

Jag har alltid sagt att när jag är frisk så ska jag unna mej massa fina saker och shoppa nya kläder och massa sånt och att jag skulle vara värd de men då sa hon att jag va lika värd att unna mej fina saker redan nu, man behöver få känna sej fin och låta sej själv köpa saker som får en att känna lite glädje.

Och att man kanske kunde klä på sej lite finare kläder när man hade en bra dag och sminka sej lite så man fick känna att de faktiskt finns bra dagar också och att jag gjorde lite skillnad på dom så jag inte bara hade mjukisbyxor utan att jag kanske kunde ta på mej jeans dom bra dagarna.

 

Jag kan förstå hur hon menar med de, men jag vill liksom inte koppla ihop mina nya kläder med den här jobbiga tiden. Och jag vill inte se fin ut klädesmässigt när jag inte känner mej fin nån annanstans, de känns inte som att jag kan se fin ut just nu även om jag har fina kläder. Därför har jag mest mjukisbyxor och såna kläder som jag ska elda upp sen när allt de här är över, jag vill inte veta av dom kläderna alls efter de här.. Då ska de verkligen bli en nystart och inte massa som påminner mej om den här tiden, speciellt inte kläderna.

Jag vet att jag aldrig kommer glömma den här resan och att den alltid kommer vara en del av mej men jag vill inte bli påmind om den varje dag sen när jag är frisk, då vill jag bara gå vidare och leva ett vanligt roligt händelserikt liv med mycket glädje :)

 

Jag frågade kuratorn lite om varför jag ibland är så ledsen och nedstämd och då sa hon att de är många som känner sej så med allt som händer i kroppen när man går igenom de jag gör, vissa blir lättirriterade och arga och andra blir ledsna. Hur man än reagerar så är de inget som är konstigt utan helt normalt och att de oftast brukar försvinna sen när behandlingen är över, men vissa kan fortfarande känna av att dom är lite extra känsliga än va dom va innan behandlingen började.

Jag tyckte de va skönt att höra att de inte va nåt fel på mej, för ibland kan jag bara ligga i sängen en hel dag och gråta och tycka att allt är förjävligt och jag vill ingenting och allt känns bara som att de är slut och de finns ingen mening med nånting. Men sån är inte jag egentligen för jag är väldigt positiv och glad i vanliga fall och brukar inte vara deppig och negativ, men nu under dom här månaderna har jag varit lite väl negativ vissa dagar och ibland har de skrämt mej för jag vill inte vara sån.

Men nu vet jag iallafall att de inte är nåt fel på mej utan att de är medicinerna som gör mej ledsen och att jag ibland har dagar då allt känns förfärligt. Så de ska jag försöka att inte tänka på så mycket utan tänka mer att -nu är de en sån här dag och de är okej, imorgon kanske blir en bättre dag. För jag vet ju att dom dagarna när jag är så ledsen är dagarna efter jag har fått cellgifterna, sen den perioden när jag har uppehåll från cellgifterna som jag har nu så är jag inte ledsen.

Nej nu måste jag gå och fixa lite för nu har resten av familjen vaknat också så nu kan jag inte sitta här och lata mej längre, dags att göra nån nytta.

 

Jag måste bara säga att de är skönt att slippa se ut såhär på varje cellgiftsbehandling.

Jag åkte till Linköping i torsdags morse runt tio och innan jag satte mej i bilen så hade jag de verkligen hur jobbigt som helst eftersom jag visste att de snart skulle vara dags för operaionen. Jag gick upp en halvtimme senare än jag brukar göra, åt frukost väldigt länge och satt kvar vid köksbordet så länge jag bara kunde och sen satte jag mej i soffan och myste med katten en bra stund och bara grät.. Jag kollade på klockan hela tiden och den gick så fort och jag ville bara stanna upp tiden så jag inte behövde åka till sjukhuset, men när klockan va halv tio så visste jag att jag va tvungen att gå och duscha och göra mej iordning.

Jag gick in i badrummet och satte mej på toalettlocket och bara grät och jag visste att när jag hade börjat tvätta mej med den där svampen som man alltd gör inför en operation så är de verkligt, då kommer de verkligen att hända..

 

När jag stod i duschen och tvättade mej med svampen så grät jag, jag hade så mycket tankar och jag va så nervös och rädd, jag ville verkligen inte göra den här operationen. Och när man står där och tvättar sej med en operationssvamp som man aldrig gör annars när man duschar så är de inte som en vanlig dag när man duschar utan man vet att man ska operera sej och de är de som är så jobbigt, speciellt när jag kände sån rädsla och oro inför de också.

När jag va klar i duschen och hade packat allting så gick jag ut och startade bilen och sen satte jag mej i soffan en stund och tänkte "några minuter till" och försökte verkligen skjuta upp de så länge jag bara kunde, men till slut gick jag ut till bilen och började köra.

De va en hemsk två timmars resa och jag har nog aldrig bitit så mycket på naglarna som jag gjorde då, jag både grät och bet på naglarna och va så rädd. Jag vet inte varför jag va rädd men jag vet att jag inte va rädd för själva operationen för jag har opererat mej förut, men jag tror att jag va rädd för hur de skulle kännas efter operationen.

Jag har känt att de måste kännas så konstigt och obehagligt att ha något inopererat under huden och som dom ska sticka in en nål i och ge cellgifterna i, och bara tanken på att den ligger där och att man kan känna den och att den sticker upp lite gör de bara så läskigt på något sätt.

 

Jag blev så ledsen när läkaren sa att mina kärl inte ville längre och att dom hade tagit för mycket stryk av alla cellgifter och stick och innerst inne så visste jag ju de, jag hade ju haft jätteont i mina armar och de har inte varit lätt att sova eller nånting eftersom de har strålat ut igenom armarna så mycket. Så på så sätt är de ju bra med venporten för då slipper jag den smärtan och slipper få mer ont av resten av behandlingarna, men samtidigt så känner jag att jag hade kanske kunnat stå ut med smärtan om jag hade sluppit venporten, jag har ju ändå gått halva tiden nu och borde klarat resten av tiden också.

Men nu är den där och jag kan inte göra något åt den så nu är de som de är.

 

När jag kom fram till Linköping och hade parkerat bilen så gick jag upp till okologavdelningen och hämtade ett tillstånd att få ha bilen över natten, för jag tror att om man bara lägger i pengar och får ut en biljett så får man bara ha bilen i högst 12 timmar och jag skulle stå i över ett dygn. 

Så när jag hade fixat allt med parkeringen så va de tydligen jättebråttom med att jag bytte om för transporten till operationssalen va redan på avdelningen och väntade på mej, så jag fick mitt fina blåa nattlinne och ett par låååånga strumpor och ett identitetsarmband runt armen och sen la jag mej i sängen och transportkillen körde iväg mej.

Tårarna rann ner för kinderna när vi gick igenom alla långa korridorer fram till operationssalen och jag började skaka och få panik och kunde inte sluta gråta, de kändes så obehagligt allting.

När transportkillen hade släppt av mej i rummet precis utanför operationssalen så fick jag lite lugnande för att jag va så ledsen, och sen satte sköterskan en nål i handen på mej och sen fick jag lägga mej på operationssängen.  Där satte dom fast elektroder och några såna grejer på överkroppen och sen kom läkaren och skulle kolla hur de såg ut med kärlen så han kollade med ultraljud på halsen och eftersom jag har så ont i högerarmen och har en tumör där så kollade han mest hur de såg ut på vänstersidan.

Jag vet att han sa att de inte va så många bra kärl där men att han såg några tunna och när han kollade på högersidan så såg de ju mycket bättre ut men eftersom de inte gick att sätta in den där så va han tvungen att ta på vänster.

 

Sen började dom plasta om mej med såna där operationsdukar och fixa allt, och efter de vet jag att jag fick en tuss i näsan med syrgas eftersom jag va så ledsen och sen kommer jag inte ihåg något förrens i slutet av operationen. Jag fick något som gjorde att jag sov så länge som dom gav mej de och så fort dom slutade att ge de så vaknade jag till men jag kände ändå ingenting, jag vaknade nog när dom va som hårdast också för de kändes nästan som att dom slog mej på halsen. 

När allt va klart så tyckte jag att de kändes så himla konstigt i halsen, jag hade jätteont och de stramade och kändes jättekonstigt så jag frågade om jag hade nåt på halsen och då sa en sköterska att jag hade ett litet förband där och då trodde jag att de va att förbandet från där venporten va hade tejpats fast och kommit upp lite på halsen bara.

Sen märkte jag att de gjorde ont när jag rörde på huvudet och halsen så jag frågade igen om de va nåt där och då svarade hon samma sak och sen när jag kom upp på rummet så va jag så trött och låg bara i sängen och halvsov ett tag tills min läkare kom in i rummet och pratade med mej.

Hon ville lyssna på hjärta och lungor och känna lite på tumörerna och dom hade krymt ytterligare lite sen sist jag va inne så de kändes jättebra.

 

Sen frågade jag henne också om jag hade något på halsen och då sa hon att jag hade ett ltet förband, och då frågade jag varför jag hade de på halsen och då sa hon att dom hade varit tvungna att göra ett snitt i halsen och sen ett snitt lite neranför nyckelbenet för att föra in venporten från snittet i halsen och ner på plats vid nyckelbenet och sen tagit slangen upp genom halsen och in i kärlen som sen virat den runt nyckelbenet.

Varför dom va tvungna att göra snittet i halsen va för att de va lättare att hitta kärlen och få till venporten så bra som möjligt, men bara de att dom inte berättade något om de gjorde mej lite ledsen för jag fick en liten chock när jag vaknade och hade så ont i halsen och inte visste varför jag hade de eftersom jag inte trodde att dom skulle vara där och skära, jag hade ju bara hört att den skulle läggas in vid nyckelbenet. 

Jag tror jag frågade varför dom hade varit tvungna att lägga in den via ett snitt i halsen minst 5 gånger och en sjuksköterska fick tillomed rita upp de för mej för jag kunde bara inte ta till mej de och jag glömde bort vad dom sa.. men nu förstår jag på ett ungefär iallafall men de hade ju varit bättre att dom sagt de till mej när operationen va klar så hade jag sluppit undrat vad de va som gjorde så ont.

 

Sen vid halv sex tiden på torsdagskvällen så kom en sköterska in med cellgifterna och den sköterskan gillar jag så de kändes bra att de va hon som skulle ge mej cellgifterna i venporten första gången, och faktiskt så kände jag ingenting när hon sprutade in de och allt gick väldigt smidigt. Sen satt ju redan nålen där efter operationen så jag vet ju inte hur de kommer kännas när dom trycker in nålen nästa gång men de fanns bedövningssalva som man kunde ta på innan så de inte kändes nåt så de ska jag göra nästa gång jag kommer in för behandling, vill ju inte ha ont när jag inte behöver ha de.

Jag hade väldigt svårt att vrida på huvudet eftersom jag inte gillade hur de kändes där vid stygnen på halsen när de va så stramt och när jag skulle sova så fick jag typ ha sängen i sittande läge för att de skulle gå.

De va verkligen inte skönt när halsen och huvudet va bakåt för då stramade de ännu mer så därför kändes de bäst när jag satt upp, och även fast jag inte kunde sova så mycket den natten så tror jag att de hade med så mycket annat att göra också. Visst att de va obekvämt och jag hade ont, men de hade varit så mycket i flera dagar och alla spänningar som jag haft. Så tvn fick va på och när jag vaknade till så kollade jag lite på tv och sen somnade jag till en stund och så höll de på så hela natten, och två gånger på natten kom sköterskan in och väckte mej för att jag skulle ta medicinen.

 

På morgonen när jag vaknade på fredagen skulle jag göra röntgen så jag fick inte äta nån frukost så jag låg i sängen och bara väntade, och eftersom sjukhuset är så stort så hade en sköterska beställt "rullstolstransport" till mej och först skrattade jag lite och tänkte va är de här nu då men de va rätt skönt faktiskt. De va en bra bit och många korridorer så jag hade aldrig hittat dit om jag hade gått så de va skönt att slippa tänka på de och när vi kom fram till röntgen och killen säger hejdå och att han kommer och hämtar mej när de är över så kände jag att de är nu de gäller. Och de fick mej att bli ledsen igen, jag visste att de va den här röntgen som visar hur behandlingen har gått, hur mycket dom har krympt inne i magen och hur många behandlingar jag kommer behöva göra.

Och eftersom de enda jag tänker på och vill just nu är att de ska vara över och att alla behandlingar ska vara klara så hoppas jag och önskar såå mycket att röntgenbilderna ska vara positiva. Så nu blir de några jobbiga veckors väntan innan jag får svaren och känner jag mej själv rätt så kommer jag tänka en del på de som jag alltid gör när de är nåt. Men jag ska verkligen försöka att släppa de nu tills jag kommer till sjukhuset för jag kan ändå inte göra något eller påverka svaren på något sätt.

 

Efter röntgen åt jag lunch och sen kollade jag på nån dokumentär om Michael Jackson som gick på ettan, och jag som varit Michael Jackson fan sen jag va barn va ju de perfekt att den va just då när jag ändå bara satt och väntade på att få åka hem.

Jag pratade lite med min läkare innan jag åkte hem också och sen kom en sköterska in och skulle ta bort nålen ur venporten och ge mej lite papper och mediciner och sånt som jag behövde tills jag kom nästa gång och efter de så kunde jag åka hem.

När jag kom ut till bilen så tänkte jag bara "hur ska de här gå??" jag kunde ju inte vrida på huvudet så hur skulle jag kunna köra hem från Linköping vid fyra en fredagseftermiddag med massa rondeller och korsningar överallt. Haha jag va lite nervös när jag satte mej i bilen och började köra och jag kände att jag inte körde så säkert eftersom jag inte kunde göra vissa rörelser med huvudet och även fast de va lite läskigt så va jag ju tvungen att komma hem och när jag kom ut på motorvägen så va de ingen fara för där gick de jättebra. Så jag kom hem hel och oskadd men samtidigt kom de en massa tårar i bilen hem och jag kunde verkligen inte stoppa de, och de är nästan alltid som att jag blir extra känslig när jag precis fått cellgifterna. 

 

När jag kom hem började jag gråta på en gång så Lillis och jag satte oss i soffan och pratade för pappa och Edwin va på hockey, och efter ett tag när jag lugnat ner mej och fått släppa ur mej allt jag ville så kändes de lite bättre även fast de onda gjorde ont och jag tyckte de va jobbigt, men nu va jag iallafall hemma och slapp sjukhuset. De är något med att ligga på sjukhus och jag tycker verkligen inte om att vara där så jag blir nästan alltid deppig dagarna innan jag vet att jag ska dit och när jag är där för de känns som att varje sjukhusbesök har något dåligt med sej och att jag mår dåligt. Och lite så är de ju eftersom jag får cellgifterna där som jag mår dåligt av.

Men nu har jag ingen behandling förrens den 23 januari så nu får jag njuta lite dom här veckorna och försöka ta lite fler promenader så jag rör på mej mer för jag är lite dålig på de, och de är bra med motion under behandlingen så jag ska skärpa mej nu.

 

Nu åkte pappa precis till sjukhuset för han ska operera sej imorgon bitti så just nu är de bara Edwin och jag hemma för Lillis skjutsar in pappa och sen skulle hon storhandla efteråt, jag tror pappa va riktigt nervös för han har knappt sagt något på hela dagen och när vi åt mat så åt han knappt nånting även fast de va mat som han älskar. Han sa att de bara växte i munnen och han tyckte de va så jobbigt med den här väntan innan operationen och lite sånr, och jag förstår honom. De är jättejobbigt när man vet att man ska gå igenom något som man är nervös över och som man tycker är jobbigt och man bara väntar på och egentligen bara vill få de gjort. Jag förstår exakt hur han har de men så vet jag ju också hur de känns sen när de faktiskt är över och att de är som värst innan så imorgon vid den här tiden så kommer han säkert känna att de inte va så farligt.

Jag vet att de pappa tyckte va värst va att han skulle behöva sova på sjukhuset i fyra dagar efter operationen för de gillar han verkligen inte och känner jag pappa så bra som jag tror att jag gör så kommer han inte sova mycket inatt, men sen efter operationen så kommer alla smärtor försvinna och han kommer kunna sova och må så mycket bättre och de är ju de vi vill så han får stå ut i några dagar nu..

Nu tänkte jag gå ner till brorsan för han och jag ska ta en liten kvällspromenad så de ska bli jätteskönt.

 

Såhär ser jag ut efter operationen och jag har inte känt på de eller nånting, knappt kollat på bilden ens för jag tycker inte om att se de, men så ser de iallafall ut.

Nu sitter jag här med min nya dator och de är sån stor skillnad på min gamla och den här så de känns jätttebra att sitta vid den nya nu. Den här startar upp på bara 10-15 sekunder, den är knäpptyst och den är lätt och smidig. Min gamla är jättetung, klumpig, låter som ett åskmoln och tar typ 10 minuter att starta upp, så stor skillnad och de är väldigt skönt faktiskt.

Jag va inne och tog prover imorse också inför behandlingen imorgon och de gick bra men jag va svårstucken sa hon och hon sa att de såg ut som att jag hade blivit stucken väldigt mycket, och de har jag ju så de sa jag och att jag gick på behandling. Och då va hon så gullig mot mej och hon förstod att jag gick igenom cellgifter när jag lämnade fram pappret med vilka prover sjukhuset ville ha och de kändes bra att dom bryr sej lite och inte bara tar provet och "hejdå nästa"..

 

Efter jag hade tagit proverna och hämtat datorn så åkte jag hem till brorsan och så fixade jag lite lunch till oss för både pappa och Lillis jobbade idag så de va bara han och jag hemma, och jag älskar ju pannkaka så de blev de.

Sen har det mest varit tv-tittande idag, jag har mått rätt bra förutom lite trött och nervös inför imorgon men jag har inte mått så dåligt efter behandlingen längre.

Sen jag kom hem från sjukhuset i lördags så har jag mått väldigt dåligt men idag är första dagen som jag har känt mej lite bätttre och piggare, även fast jag mår dåligt för att jag är så nervös och orolig inför ingreppet imorgon så mår jag inte illa eller nåt sånt längre.

Jag har varit och är väldigt nere just nu, ingenting känns bra och de har kanske gjort att jag har mått ännu värre denna gången. Jag vet ju att medicinerna gör en deppig och nere men varför de är så starkt och mycket vissa dagar och andra dagar knappt nånting förstår jag inte.

 

Nu ska jag snart gå och lägga mej och försöka att inte tänka så mycket på vad som händer imorgon så jag får sova gott inatt, jag känner att de behövs och ska jag orka me morgondagen så behöver jag nog absolut de.

Imorgon har jag bestämt att jag ska köra till sjukhuset i Linköping själv eftersom annars måste dom åka fram och tillbaka både torsdag och fredag och de känns så onödigt, jag hoppas bara inte att jag blir jättetrött efter behandlingen eller får svårt att köra efter venportsoperationen.

Jag låter bilen stå kvar över natten och så kör jag hem på fredagen och då ska man få köra efter man har satt in en venport för man måste vänta 24 timmar, men hur de blir med röntgen på fredagen vet jag inte än så de får jag nog reda på imorgon.

Jag känner ju att jag vill göra den nu så de blir gjort och så jag får några svar på ifall behandlingen gjort verkan eller inte, de känns som att de har gett resultat eftersom jag inte har ont i magen längre men man vet ju inte och det skrämmer mej lite. Jag vill ju inte gå igenom nån annan jobbig behandling sen ifall läkarna säger att de inte blev de resultat som dom hade hoppats på, så därför är jag lite nervös för dom provsvaren också men jag ska försöka tänka positivt och ta de sen när svaren på röntgen kommer och inte tänka så mycket på de nu.. även fast de är svårt och jag är en liten grubblare :)

 

Det är många som undrar och vill se hur jag bor här uppe i Södertälje nu under behandlingen så jag har tagit lite bilder för att visa lite hur det ser ut, inte jättebra bilder men man ser ju någorlunda hur det ser ut iallafall. Jag har inte några bilder på själva huset utifrån nu kom jag på så de får jag ta nån annan dag och lägga upp, just nu orkar jag inte gå ut och så är de så mörkt ute så de blir nog inga bra bilder iallafall.

 

Mitt rum

Idag har jag tänkt väldigt mycket och jag har väl haft en sån dag när jag är lite mer känslig än vanligt. Jag är känslig i vanliga fall, men jag är inte känslig på samma sätt som jag är nu, som jag har blivit sen jag började med behandlingen. Nu kan jag bli rörd och gråta för nästan vad som helst och så är det verkligen inte annars.

Och eftersom jag är så överkänslig så kommer det massa andra känslor och tankar också, sånt som jag inte är van vid och som jag heller inte bara kan vifta bort.

Jag har en väldig deppperiod just nu när allt bara känns skit och jag mår verkligen inte bra, jag är så trött på de här nu och jag vet att jag tänkte helt annorlunda i början och att jag va väldigt positiv och tänkte att de snart är klart. Men just nu kan jag inte göra de för ingenting känns positivt och ingenting känns roligt, jag vet inte om jag kanske vaknar imorgon och tänker helt annorlunda eftersom alla dagar är så olika men nu känns det bara som att ingenting kommer bli bra..

.

Idag vill jag bara ligga och gråta och jag har ingen lust med nånting, ingenting jag äter smakar och jag får en äcklig och jobbig smak i munnen av medicinerna som jag måste ta varje dag och jag har jätteont i armarna och benen, varför vet jag inte.

Men i armarna känns de sådär som när jag hade fått en inflammation i kärlen efter alla stick och de är jättejobbigt så de är väl de igen nu eftersom dom va tvungna att sticka i andra armen när jag va inne sist, så nu har jag de i båda armarna och förut hade de gått bort lite i den första men nu har jag tillbaka de igen. Benen vet jag inte varför jag har ont i, men de gör ont när jag står upp och de är som att de drar i smalbenen på något konstigt sätt som är obehagligt..
Jag har knappt gjort nånting sen jag kom hem i lördags mer än att sitta framför tvn och sovit, jag har verkligen inte haft några bra dagar sen jag kom hem från sjukhuset utan jag har mest gråtit och försökt få i mej vätska och mat så gott de går..

 

Jag vet inte varför jag är så ledsen och så nu och de är därför jag oftast är här uppe på mitt rum för jag vill inte att resten av familjen ska se att jag är nere och dras ned av mitt "dåliga humör", jag vill inte vara till besvär och jag tycker inte att de är rätt att andra ska må dåligt bara för att jag gör de även fast jag självklart behöver nån som kommer och kramar om mej när jag är ledsen eller säger att jag är en kämpe och att de kommer bli bra.

Men jag vill att dom ska välja de själva, inte för att jag sitter där nere och ser helt bedrövad ut för de gör ju att jag förstör deras dag också.

Usch va jag bara vill få bort de här onda och hemska och bli av med allting som har med cellgifter att göra och aldrig få tillbaka det igen, jag har fyra gånger kvar och de är lika långt kvar som jag redan har gjort och de känns inte alls bra eftersom jag tycker att de har varit en hemsk och lång period, förutom den andra behandlingen som jag hade i november när jag mådde väldigt bra. .

 

Det känns lite som att jag har nått botten och att jag är där just nu, för så psykiskt och fysiskt dåligt som jag mår nu har jag aldrig varit med om och de är hemskt att må såhär och inte kunna styra över de. Jag kan inte rå för hur jag känner eller tänker för de bara kommer och bara finns där, jag vill så gärna bli av med de och få va sådär glad och pigg igen som jag va innan allt de här började.

Nu känner jag bara att jag ser hemsk och jätteful ut och vill knappt visa mej för nån förutom familjen, de är därför de inte kommer upp några bilder på mej själv just nu, jag skäms för mycket för hur jag ser ut och jag vill inte visa mej sån.

Jag vill ju se ut som jag gjorde innan och ha sådär roligt som jag hade då med alla underbara människor, jag vet att de inte hinner hända så mycket på dom här månaderna som jag är sjuk men de känns som att jag missar så himla mycket nu och jag vill inte att de ska vara så.

Jag vill också jobba med alla härliga jobbarkompisar, ta en lång fika med vänner och shoppa en hel dag och göra alla såna vanliga saker som alla gör medans jag sitter här och mår dåligt och går igenom ett helvete som de faktiskt är.

Ibland kan jag känna att jag tycker att de är jobbigt att ingen förstår hur dåligt jag faktiskt mår eller hur jobbigt de här verkligen är, att de är orättvist att just jag skulle behöva gå igenom de här och inte kunna få folk att förstå hur de verkligen känns att gå igenom den här behandlingen eller varför man mår som man gör vissa dagar eller varför man tänker, reagerar eller gör på vissa sätt..sen tycker jag att de är så orättvist att de blev som de blev med behandlingen, varför nu och inte för flera år sen. Varför nu när jag hade de så bra och va så glad och allt va så underbart? Jag vill bara att det ska ta slut och vara över nu och att de underbara ska komma tillbaka!

 

Jag tror att de som nog gör att jag mår och känner som jag gör just nu också är för att jag ska operera in den där venporten på torsdag och jag är jättenervös och rädd för de, jag vet verkligen inte varför jag är de eftersom jag har gjort mycket större ingrepp tidigare. Men jag mår så dåligt och börjar gråta bara jag tänker på att jag ska göra de snart och jag vill inte göra de för de känns som att de kommer vara jätteobehagligt och kännas äckligt och jobbigt.

Varför känner jag så som jag gör för ett sånt "litet ingrepp" som de nog egentligen är, varför är jag så rädd och orolig... De är jättekonstigt och jag kan inte förklara de så fram till torsdag kommer jag väl bara må såhär dåligt och jag kan förstå att de inte kan verka som nån stor grej och att de inte är nåt att oroa sej för och vara nervös över, och de tycker väl inte jag heller egentligen och de är därför är de så svårt att förstå hur jag kan vara så rädd och må så dåligt,

Även fast jag inte ska tänka på sånt som kan hända så gör jag ju de iallafall eftersom de är så hemskt och jag har sån ångest över att de är nåt som jag inte kan kontrollera och som tar upp så mycket av min tid och mina tankar. Jag oroar mej för mycket och sån har jag alltid varit så de är svårt att ändra sej nu när allt blir så mycket annorlunda och starkare på nåt sätt.

Jag reagerar inte riktigt som jag brukar och jag kan verkligen inte rå för hur jag känner och tänker just nu för allt är så konstigt och inte alls som vanligt..

 

Ibland känner jag att allt blir för mycket och jag önskar att allt bara kunde försvinna och att jag sen vaknar upp ur en konstig dröm och allt är som vanligt. Jag vet att de inte kommer hända och jag vet att jag kommer få stå ut i några månader till, och att det bara är några månader kvar.. men dom månaderna är ändå månader och dom går inte hur fort som helst och de är ju de jag vill, att det ska gå fort.

Jag vill vara klar med de här nu och kunna gå vidare i livet och få de liv jag drömmer om, och få göra alla dom normala sakerna igen och få leva de roliga och härliga liv som jag gjorde innan.. För även fast jag hade dåliga dagar innan som alla har ibland så hade jag ett väldigt bra liv och jag va så glad och pigg och jag njöt verkligen av livet och de vill jag ha tillbaka.

 

Nu ska jag bara lägga mej i sängen och och vila lite innan jag måste upp och få i mej nåt att äta igen, jag skulle behöva packa upp lite av de jag hade när jag va hos min morbror och så också men jag orkar verkligen inte, är så orkeslös och hängig och vill bara ligga i sängen och tänka på saker som får mej glad eller saker som jag längtar till. Lyssna på bra låtar och drömma mej bort till sommaren och få tänka att jag är nån annanstans för en stund, de känns som att jag skulle behöva de, tänka på något annat och få slippa gråta för en stund och kanske få ett härligt leende på läpparna istället.

 

De här smset fick jag av en underbar människa för ett tag sen och de har jag läst hur många gånger som helst för de får mej verkligen att bli glad och tänka att jag ska bli frisk och att de är de viktigaste, de ger sån styrka på något sätt när jag läser dom här raderna som hon har skrivit. Tack<3

 

 

 

Hejsan! Idag köpte jag en ny dator äntligen, som jag har väntat på den här dagen. Min gamla dator är verkligen hemsk och jättejobbig. Först tar den evigheter att starta upp och stänga av, sen blir den supervarm och de är så att man bränner sej om man har handen under, och så är den tung och stor och klumpig.. Ingen höjdardator alltså :)

Jag har inte datorn har nu utan jag bad dom installera allt i datorn så den är startklar när jag får den och de skulle ta 1-2 dagar så jag ska åka och hämta den efter jag kommit hem från sjukhuset i helgen..

Känns rätt skönt att veta att de är bland dom sista gångerna jag sitter vid den här varma datorn, jag har behövt en ny dator rätt länge men inte tagit tag i de så de känns skönt att de är gjort nu.

 

Jag gick runt på stan en liten stund med Lillis och Edwin och sen gick jag själv i några timmar, jag hittade inte så mycket och så är de alltid, när jag åker in för att köpa saker så hittar jag inget och när jag är inne för att bara titta så hittar jag massor. Varför ska det vara så.. lite irriterande att jag hade sett fram emot den här rean men sen när jag väl är inne för att shoppa så hittar jag knappt nåt, men jag sparade ju pengar iallafall.

Jag va även på maxi och köpte lite frukt och dricka och sånt till sjukhuset imorgon för jag har lite svårt att äta vanlig mat under dagarna när jag är inne och får cellgifterna, och det viktigaste just då är att jag får i mej vätska och jag har med mej rätt mycket loka och sånt och så har jag me mej vindruvor, clementiner och lussekatter och lite sånt så jag ska nog klara mej utan mat dom dagarna jag ligger inne.

Jag ser inte fram emot morgondagen och jag är lite nervös för hur jag kommer må, jag vill verkligen inte må dåligt igen och jag vill egentligen inte ligga på sjukhuset i tre dagar. De är verkligen jättetråkigt att bara ligga där i sängen helt själv och ännu värre är de att ligga där när man mår dåligt så därför hoppas jag att jag får må bra den här omgången.

 

Imorgon ska dom operera in den där ven-porten också och jag är rädd för att de ska göra ont att ha den, eller att de ska kännas obekvämt och vara jobbigt att sova med den m.m.. sen är de så tråkigt att jag ska få ett till ärr som kommer bli synligt, då har jag ett på varje sida och de känns inte alls kul.

Jag tycker om att ha linnen och klänningar och sånt och de ser inte alls fint ut med ärr som syns och jag har tyckt att de ärret jag har nu har varit jobbigt, nu får jag ett på andra sidan me och då blir de ännu fulare och de gör mej lite ledsen.

Men jag kan ju inte göra så mycket åt de, jag måste ha den där ven-porten eftersom mina kärl inte verkar gilla alla stick och så ont som jag hade sist när jag fick inflamation i kärlen vill jag inte ha igen för de va hemskt.

Så en ven-port blir nog bra när man har vant sej och så.. usch va jag är nervös för imorgon känner jag nu, jag vet egentligen inte varför jag är de när jag vet att de inte gör ont att sätta in ven-porten men ändå känns de som att de kommer göra ont och vara obehagligt och konstigt.

Jag hoppas att jag oroar mej i onödan och att de går jättebra imorgon, jag kommer nog ändå ha väldigt svårt att sova inatt. Jag vill egentligen inte åka in imorgon för jag tycker inte om att åka in och få cellgifterna och veta att jag ska ligga där i tre dagar och få in massa gifter i kroppen och att jag kanske kommer må riktigt dåligt och de känns inte kul, men den här gången ska dom inte få missa att ge mej dom tabletterna som jag ska ha iallafall för jag kommer kolla så jag får dom och vara extra uppmärksam.

Jag får stå ut dom här sista gångerna för imorgon påbörjar jag behandling nummer fyra så alltså är jag halvvägs och de känns jätteskönt, snart är jag tillbaka i mitt älskade Vetlanda! :)

 

Nu ligger jag i soffan i min morbrors hus och kollar på Jersey Shore och äter chips som han hade köpt till mej, jag ska snart gå och lägga mej eftersom jag ska upp tidigt imorgon och åka in till sjukhuset, syrran kommer vid halv nio.. Jag har inte gått upp innan halv nio på några dagar så de kommer bli jobbigt att gå upp halv åtta imorgon bitti, jag älskar att sova på morgonen och ligga och dra mej och snooza flera gånger :)
Men imorgon kommer jag ioförsej ligga i sjukhussängen hela dagen så jag skulle ju kunna vara lite trött för då kan jag sova hela dagen.

 

 

 

 

Då va den jobbiga dagen snart slut, idag är det 12 år sen jag träffade mamma för sista gången och den här dagen är alltid lika jobbig. Jag har två dagar om året som är jobbigare än andra och de är juldagen och den 1 februari som är dagen då mamma dog. Jag kommer alltid tycka de är jobbigt på dom här dagarna och idag kände jag mej lite extra ledsen för jag så gärna hade velat åka till mammas grav och sätta en blomma, men de va verkligen så dåligt väder och snöade hur mycket som helst att jag inte kunde köra. Jättetråkigt faktiskt men jag får åka till graven imorgon istället.

Jag passar ju min morbrors stora hus nu när dom är utomlands så nu sitter jag i soffan och kollar på tv och jag har en stor tv helt för mej själv och kan välja vad jag vill se på, de är ju inte så lätt att få bestämma över tvn när jag är hemma hos pappa och dom.

 

Väldigt skönt är de ju faktiskt att få ha några dagar helt för sej själv och bara vara, även fast de är skönt att vara hemma hos familjen också men jag är ju ändå vuxen och flyttade hemifrån för många år sen och har bott ensam så länge så de är lite svårt ibland att "bo" hemma. Men nu är de som de är en kort tid och de kan jag stå ut med även fast jag känner att jag inte orkar me vissa saker, men förhoppningsvis blir de bättre om nån månad.

Gårdagen va inte så rolig och jag kände att jag inte va på mitt bästa humör, inte för att något hade hänt utan för att julen är så jobbig och speciellt när jag är hemma här i Södertälje där jag har så många jobbiga minnen..

De känns mycket värre och starkare när jag är här och de är väldigt jobbigt och jag kan inte förklara hur de känns och hur jag känner mej men jag är lite nere och dämpad. Så därför ska jag jobba på julafton nästa år har jag bestämt mej för.

 

Jag blev väldigt glad igår morse när Anette ringde och sa god jul, när jag träffade henne sist så fick jag en julklapp av henne som jag öppnade efter frukosten och de va en parfym som luktade så gott. Att hon ringde på julafton betydde jätte mycket och att hon bryr sej och tänker på mej, hon är så härlig och snäll.

Jag öppnade alla paket som jag hade fått på posten av fina människor från Småland och jag fick lite god choklad, ett fint tårtfat och så fick jag en ölkylare och vetevärmetofflor av fina Alexandra. Jag blev så himla glad och när jag såg att jag hade fått en ölkylare så tänkte jag på en gång på alla våra roliga fester i sommar och bara log.

Av min bror så fick jag ju den där fina skinnvästen som jag veeerkligen hade önskat mej jättemycket och av familjen fick jag lite skålar och glas och sånt till nya lägenheten och så fick jag en GLASSMASKIN!! :) Tänk va mycket god glass jag ska göra i sommar och de kommer bli så gott. Ni får gärna komma hem till mej och äta glass i sommar alla ni som vill :)

 

Idag har jag inte gjort så mycket, jag satt och kollade på tv fram till klockan ett och då gick jag hem till pappa och Lillis och åt lunch och så va jag där ett tag och sen gick jag hit till morbror Snuckes hus igen och gav katterna mat och sen skottade jag åt katterna så dom kunde gå ut och så. Sen nu på kvällen har jag ätit lite och kollat runt lite på olika sidor för att se mellandagsrean, jag skulle ju ha åkt in till Södertälje idag och köpt en ny dator men när jag vaknade så hade de kommit över två decimeter snö och de snöade fortfarande väldigt mycket. Min bil är inte så bra att åka med när de inte är plogat och mycket snö och halt och så för den är väldigt lätt och däcken är inte så bra. Så jag valde att inte åka in och ta de imorgon istället för jag vill inte kära när de är sånt väder, känns inte som att de är värt de och imorgon ska de vara uppehåll så bättre att åka då :)

Snucke ringde för en stund sen och sa att dom hade de bra på Gran Canaria med 20 grader varmt och dom satt på balkongen och drack öl är vi pratade, jag va inte ett dugg avundsjuk när jag själv sitter här med en halvmeter äcklig snö.. haha.. Men så är de väl, vissa har de bättre än andra ;)

Men jag ska oxå åka iväg på nån resa sen 2014 när allt är någorlunda som de ska efter alla behandlingar och sånt, och även fast jag unnade mej en lyxig resa till Turkiet precis innan behandlingen för att orka med allt som skulle komma så tänker jag unna mej en resa iallafall sen när allt är över och håret har växt ut lite.

 

Nu ska jag fortsätta kolla på "Pretty Woman" och äta chips och dricka cola :)

 

Har lite bilder från igår så här kommer ett gäng:

 

Idag är det julafton och det började med att alla syskon och Ciccis man Olle kom hit och åt julfrukost och efter de öppnade vi lite julklappar.. Jag fick en jättefin skinnväst av min brorsa som jag hade önskat mej väldigt mycket så jag blev så glad när jag fick den :)

Sen spelade vi "barn" lite yatzy en stund innan några åkte iväg på julfirande på annat håll.

Vi andra satte oss i soffan och pratade och åt godis en stund, och godisskålen va enormt stor kan jag säga..

Sen har vi ätit julmiddag och tagit en mysig promenad och öppnat lite fler julklappar och nu sitter jag i mitt rum och packar lite. 

Jag skriver inte så mycket om julen idag eftersom jag inte gillar julen och jag skulle gärna skriva mer om dagen och om varför jag inte gillar julen förutom de att den påminner mej om mamma och hur hon mådde när jag såg henne sist men de kan jag inte...

Nu ska jag snart gå till mitt "nya" hem som jag ska ha under en vecka :) Jag lägger in lite andra bilder i morgon!

 

God jul till er!

 

 

Imorse efter frukosten och efter att jag hade plockat undan lite i mitt rum så började jag dammsuga hela huset, det tog ett tag och jag va helt slut när jag va klar, men rent blev det. Sen la jag mej i sängen och kollade lite på en film innan jag åkte ner till konsum för att hämta ut ett paket som hade kommit till mej, de va från min fina Alexandra och jag är så nyfiken på vad de är för något :) Några paket som jag har fått av alla underbara människor i Småland ska jag öppna imorgon bitti/förmiddag, är så nyfiken så jag kan inte hålla mej till kvällen :)

När jag kom hem så åt vi middag och sen fortsatte jag med mitt julgodis bak, och idag gick det faktiskt bättre så nu är de klart och jag hoppas att dom är goda, jag har inte smakat än utan jag tänkte smaka och bjuda alla syskon och respektive imorgon :) 

 

Julbaket tog ett tag för de va lite pillergöra så när de va klart va de dags att göra janssons frestelse till imorgon, jag äter de verkligen inte själv men några andra i familjen gör de så jag gjorde den åt dom, så hoppas den smakar godare än vad den luktar ;)

Sen halv åtta så har vi spelat bingolotto och de är väldigt långdraget när de är uppesittarkväll. Jag väntar på treans bingo nu och de är en timme kvar tills de slutar så den borde ju komma snart :)

 

Hahaha tidigare ikväll ringde min morbror och sa att dom hade vunnit en bil på bingolotto och att den skulle levereras på onsdag, och då är dom utomlands för dom åker imorgon och jag ska bo hos dom och passa huset och katterna under tiden. Så då sa han att jag va tvungen att ta emot bilen och att jag fick låna den tills dom kom hem, och de va en ny jättesnygg volvo.. Jag blev jätteglad för deras skull och tyckte att de skulle bli skönt att köra en snygg bil i några dagar istället för min fula bil.. och efter vi hade pratat ett tag så säger han "nä jag bara skojar, vi har inte vunnit en bil, men vi har vunnit två nya lotter så kan du lösa in dom åt oss nästa vecka?" hahaha va han lurade mej, jag gick verkligen på de och han skrattade en hel del efter.. det märks att jag är lättlurad :)

 

Ikväll har de varit lite sådär och vissa saker gör mej bara så irriterad och trött.. men jag kan inte skriva om de här och de gör mej så frustrerad, men jag får väl försöka släppa de eller försöka att inte bry mej...

Men de är svårt att försöka att inte bry sej när de är så jobbigt så jag brukar lägga mej i sängen och kolla på nån rolig serie för att få tankarna på nåt roligt :)

 

Nu ska jag snart gå och lägga mej för imorgon lär de ju bli full rulle hela dagen så då är de skönt att ha sovit bra, och inatt sov jag inte så mycket för jag spelade quizkampen halva natten eller till halv fyra tror jag och sen bråkade katten med mej så de blev inte mycket sömn :)
Tack för alla god jul sms och hälsningar på Facebook som jag har fått, det värmer verkligen! <3

Godnatt och sov så gott! :)

 

Haha jag måste bara visa nåt som jag tyckte va så roligt, min brorsa kom in och så hade han precis skalat en clementin och så höll han upp skalet och sa "kolla på mitt skal".. hahaha jag kunde inte låta bli att skratta för de va så kul att han fick till de så bra utan att tänka på de.. :)

Dålig humor, jag vet...

Hahaha pappa är ganska rolig ibland. Lillis skulle ta med sej skinka till en kompis som pappa hade köpt på jobbet och så sa pappa "glöm inte skinkan imorgon bitti nu" innan han gick och la sej. Sen skrev han en lapp och satte på ytterdörren för Lillis är ganska glömsk ibland.

Pappa åker till jobbet redan tio över fem på morgonen så när han går upp är ingen annan uppe, och då innan han åkte till jobbet så hämtade han en kartongbit och skrev på och ställde upp så att Lillis absolut inte kunde missa att se den när hon gick upp.. hahaha jag skrattade jättemycket när jag kom upp och såg skylten, jag kunde aldrig tänka mej att pappa skulle göra nåt sånt och speciellt inte så tidigt på morgonen så de va faktiskt lite roligt :)

 

Åh vilken underbar dag det har varit idag, de har varit brorsan och jag hela dagen.

Vi båda tog sovmorgon och efter vi hade ätit frukost och gjort iordning oss så åkte vi in till Södertälje för jag skulle ta blodprov idag inför cellgifterna nästa vecka och brorsan hade klipptid.
När vi kommer in till sjukhuset så är de ingen kö alls på provtagningen så vi hann bara sitta ner i nån minut och sen blev de min tur, så fort brukar man inte få komma in utan alltid när jag varit där innan så har jag fått sitta ner och vänta i minst en halvtimme.. Så när vi va klara va klockan bara elva och min brorsa hade klipptid vid halv ett så vi gick ner på stan så länge.
Min brorsa hittade ett jättesnyggt läderarmband som han köpte och jag hittade en kjol som jag gillar väldigt mycket, tycker den är sååå snygg, och en klänning hittade jag också som är fin, sen fick jag ett armband på köpet som också va snyggt och passade till klänningen sa hon i butiken :) Och just idag hade dom 50% på alla kjolar och klänningar och eftersom de va lite strul i kassan så fick jag ytterligare rabatt så jag fick allt superbilligt och de är jag glad över, jag gjorde ju värsta fyndet :)

Kjolen som jag är jättenöjd över, de är fransar på hela kjolen.. lite svårt att se för bilden blev så dålig men jag ska ta en ny bild när jag har den på mej nån dag istället.