Fy va jag är nervös.. Jag mår illa och fryser och känner mej helt konstig.
Sen vet jag inte om lite beror på medicinen också kanske, det jobbiga kom på tredje dagen förra gången och det var då jag började må riktigt dåligt. Så det kan ju vara det som är på väg. Men riktigt nervös är jag iallafall.
Richard kommer ju om en stund och rakar av mej håret, och samtidigt som jag har valt det för att jag vet att det blir bäst så skrämmer det mej jätte mycket.
Det är ju ändå mitt hår som jag har haft hela livet och som jag tycker om så mycket..
Och om nån timme är det helt borta och jag kommer använda en peruk varje dag i flera månader.
Jag vet inte varför det skrämmer mej så mycket när jag vet att det här måste hända för att jag ska bli frisk, och frisk är ju det jag vill bli.
Men peruk är för mej sånt som bara äldre har, det ska inte människor i 20 års åldern behöva ha. Jag vet att det inte bara är äldre som har det utan många yngre också, men jag tycker inte att det ska behöva vara så.

Nu ska jag vila lite innan Richard kommer så jag förhoppningsvis mår lite bättre och kan ta rakningen som en stark människa.
Här är en bild från imorse, jag har inte kammat håret på den här bilden utan det ska jag göra precis innan han kommer. 

Nu har jag vaknat efter att ha sovit några timmar. Och det var väldigt skönt att sova lite, och efter jag fick cellgifterna så blev jag väldigt trött så jag låg i sängen och kollade på tv och sen somnade jag bara..
Vaknade och va helt borta, trodde att klockan va halv fem på natten och att dom hade glömt bort mej.. Glömt att säga till att det var mat och glömt att ge mej kvällsmedicinen..
Men efter några minuter kommer det in en sköterska och säger att det är mat. Så det var skönt att klockan bara var halv fem på eftermiddagen.
När jag kommer in i matsalen och ser att det blir pannkaka så blir jag glad, pannkaka som är så gott! :)
Jag fick nya tabletter mot illamåendet imorse eftersom jag tyckte att dom andra jag hade inte funkade så bra, så jag hoppas att dom här är bättre.
Än så länge har jag inte känt av något illamående iallafall. 

Jag tittar väldigt mycket på peruken och när jag ser den på sitt ställ så tycker jag att den är väldigt fin, den har en fin färg och ett fint fall..
Och även fast jag är rädd för imorgon så är jag samtidigt lite nyfiken. Nyfiken på hur det kommer se ut med den på efter att han har fixat den så den passar mej så bra som möjligt.
Fast jag ser ju inte fram emot rakningen, men jag vet att jag kommer klara av det och att det kommer bli bättre efteråt.
Det ska bli skönt att slippa oron över att tappa håret hela tiden så fort jag rör det.
Nu ska jag fortsätta titta på tv och halvsova, det är så mina dagar ser ut här på sjukhuset, få cellgifter, äta, sova, och kolla lite på tv :)

Efter att ha tänkt hela dagen igår så bestämde jag mej för att det bästa är att raka av det håret som är kvar och sen använda peruken.
Jag tappar ju så mycket hela tiden och det är bara jobbigt och jag tror att det är bättre att bara få det gjort istället för att gå och vänta på det och må dåligt av att se det bli mindre och mindre hår på huvudet..
Jag har ingen aning om hur jag kommer reagera när han rakar av det och det är nog bra.
Även fast jag tänker mycket på det och är rädd för hur det ska bli och hur det ska kännas, så var det här beslutet mitt och därför känns det lite lättare på något sätt..
Imorgon förmiddag kommer Richard hit och rakar av det, så jag har haft lite tid att förbereda mej på och det känns bra.
Sitter och känner på mitt hår hela tiden och tänker att snart är det borta..
Men på nåt sätt så tror jag att Richard kommer fixa peruken så den passar mej väldigt bra och att det kommer kännas bra för mej att ha den på och det gör det lite lättare.
Imorse fick jag en väldigt god frukost här på sjukhuset, gröt, ägg, juice och smörgås. Så nu är jag mätt och redo för cellgifterna som jag ska få snart.

Nu ligger jag här i sängen på sjukhuset och jag har precis fått mina cellgifter. Har hunnit äta både lunch och fika sen jag kom, jag fick blåbärspaj till fika och de va ju jättegott :)
Tidigare när jag kom hit så träffade jag Richard, han är frisör och har hand om min peruk och så.. Och han hade med sej peruken och vi provade den och det kändes okej faktiskt.
Jag trodde att det skulle kännas jättekonstigt, men det gjorde det inte och det var skönt :)
Sen kan jag ju inte säga att det kändes bra, för det tar nog ett tag att vänja sej. Men jag ska iallafall fundera nu under dagen ifall jag vill raka av allt hår eller inte och sen ringa till Richard..
Och väljer jag att raka av det så kommer han ikväll eller imorgon och gör det på mej.
Men hur väljer man en sån sak? Det är jättesvårt, jag har ju nästan inget hår kvar och det är kala fläckar på huvudet där håret har lossnat och så fort jag rör håret så tappar jag massor..
Så på ett sätt vore det ju skönt att raka av det och slippa se håret falla och slippa se hur lite det är kvar, men samtidigt är jag rädd. Hur kommer det kännas att raka av håret? Hur kommer jag se ut utan hår? Hur kommer jag reagera? 

Det är så många tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu och jag vet inte vad jag ska göra. Men jag tror att det blir bäst att raka av det, så slipper jag oroa mej för håret.. Men det är jobbigt och svårt, fast jag vet att det blir bäst såhär.
Jag kommer ju tappa håret snart iallafall, men rakar jag av det så är det mer jag som tar det beslutet och då slipper jag se håret åka av mer och mer för varje dag..
Så nu ska jag tänka lite till och sen ringa honom och så får vi se vad jag bestämmer mej för..
Jag har ju en tv på rummet så jag ligger här och kollar på tv och äter lussekatter och vindruvor, och väntar på att tröttheten efter cellgifterna ska slå till..
Skriver jag inte så mycket sen i några dagar så är det för att jag är jättetrött och sover, men jag ska försöka skriva och orkar jag inte så skriver jag så fort jag blir pigg igen :)