Mår bättre än jag först trodde...

2013-01-10 | 23:37:42 | Kategori: Allmänt | 2 kommentarer
Jag mår faktiskt ganska bra trots omständigheterna, och även fast jag har jobbiga dagar och är ledsen ibland och tycker allt är orättvist och tråkigt så är de faktiskt helt okej vissa dagar. Jag har några dagar varje månad när allt verkligen är i botten och jag känner att jag aldrig kommer orka med de här, men sen efter några dagar så känns de bättre och jag är som vanligt igen förutom att jag är lite trött.
Så jag kan absolut inte säga att de är en dans på rosor bara för att jag inte mår så dåligt fysiskt som jag trodde att jag skulle göra, för dom andra biverkningarna som kanske inte märks så mycket är minst lika jobbiga. Sen att jag inte är så illamående av behandlingen som jag trodde att jag skulle vara känns faktiskt jätteskönt och lättare på något sätt.
När jag läste om behandlingen så stod de väldigt mycket om illamående och kräkningar och jag tyckte att de skulle bli hemskt och därför målade jag upp en bild i huvudet på hur jag trodde att de skulle vara. Jag trodde verkligen att jag skulle ligga på toalettgolvet och spy hela dagarna och att att de skulle bli 8 hemska månader. 
 
Jag mår illa efter tre dagars behandlingen och har svårt att äta i några dagar och maten smakar inte som den brukar göra så jag har svårt att äta vissa grejer, men jag kan äta de mesta och mår bara illa då runt behandlingarna. Och dom dagarna kan jag faktiskt stå ut med om de bara är dom dagarna och om jag får må bra resten av dagarna..
De som nästan har varit värst är att man är så annorlunda vissa dagar och inte känner igen sej själv, att man kan bli så nere och deprimerad och tro att alla ska glömma bort en och att man ska bli helt ensam.
Jag har känt så flera gånger att jag tror att mina vänner och arbetskamrater ska glömma bort mej och när jag kommer tillbaka till Vetlanda så är jag helt ensam. Att mitt liv har stått still men alla andras liv har gått vidare och eftersom jag har  varit borta så har deras gått vidare utan mej.. 
Jag vet att de är jättekonstigt att tänka så och jag vet inte varför jag gör de eller varför jag är orolig för de, men ska jag vara ärlig så har jag varit orolig för att folk ska glömma bort mej under den här tiden.
 
Jag har även tänkt mycket på att man blir så trött och orkeslös, och de är en biverkning som är rätt utmattande och jobbig också eftersom man vill så mycket men såfort man gör lite för mycket än vad man egentligen orkar så blir man helt slut..
Och då när man blir sådär jättetrött så blir man ju arg och ledsen på sej själv och tänker "va är de för fel på mej" och så eftersom man vill orka göra vanliga saker och såna saker som man orkar i vanliga fall. Man vill så mycket mer än vad man klarar av vissa dagar och de är svårt att förstå att man kanske inte kan allt just nu som man brukar kunna göra, och att man kanske får låta de vara så nu under dom här månaderna och så är de som vanligt sen igen.
Jag trodde även att jag skulle ha jätteproblem med skakningar och sånt men de har jag inte haft, de enda jag hade som va jobbigt va domningar och stickningar i benen, fötterna och händerna men de har försvunnit de mesta av de, jag känner bara av lite i fingrarna fortfarande men förhoppningsvis så ska de försvinna.
Sen är jag torr i munnen och ögonen, har blåsor i munnen, är ljuskänslig och har ont i muskler och kärl men de är biverkningar som jag tycker är milda och som man kan stå ut med även fast de är jobbigt ibland.
Illamåendet tycker jag är mycket värre isåfall och hade jag haft de varje dag och spytt så hade de nog varit värre, så jag är glad över att läkaren fixade så bra illamående tabletter åt mej.
Efter behandlingarna så äter jag 4 olika tabletter mot illamående och får jag inte i mej alla dom tabletterna så mår jag verkligen jätteilla och de visar ju bara hur bra tabletterna och "skyddet" mot illamåendet är och att dom verkligen hjälper. Så dom tabletterna är jag glad över att jag får, och jag blir alltid jättenojjig om jag glömmer bort tiden och tar tabletterna en halvtimme senare än jag ska för då tror jag att jag kommer må jätteilla.
 
Dom här känslorna som jag har ibland när jag tycker att allt är så svart och jag känner att jag inte orkar gå igenom de här, tror jag att mycket har att göra med att jag känner mej så ensam och att ingen riktigt ser mej och förstår mej och hur jag har det.
När jag pratade med kuratorn förra veckan så sa hon att de är viktigt att bli sedd när man går igenom något sånt här och att man oftast behöver mycket mer bekräftelse under den här tiden också.
Jag har tänkt lite på de och jag tror nog att de kan ligga något i de hon säger för jag känner mej ju verkligen jätteensam ibland, även fast jag vet att jag inte är de så känner jag mej de.
Alla dom här konstiga tankarna och känslorna hoppas jag försvinner snart för de är riktigt påfrestande att känna att allt är i botten när de egentligen inte är de och när jag egentligen inte tycker de, jag kommer ju faktiskt bli frisk snart och så länge till behöver jag ju inte stå ut. Även fast de är tufft ibland så går de åt ljusare tider och jag har gjort de värsta så de kan ju bara bli bättre :)
 
Nu ska jag sova så jag orkar åka iväg en stund imorgon om vädret tillåter. Jag ska åka in till Södertälje och kolla om Make Up Store har några bra tips och ideer på hur man kan sminka sej nu under den här tiden så man kan känna sej lite som vanligt eller iallafall få känna sej lite fin. De är lite svårt utan ögonfransar för dom gör så mycket med själva utseendet och sminkningen, så får se om dom har några bra förslag.
Godnatt!
 
Haha katten har tagit min plats i sängen, verkligen mitt i också.. och jag har inte mage att flytta på henne heller för hon ligger ju där så söt.. får se om jag får plats i hörnet på något sätt :)
 
Kommentarer från er Söta Läsare.
Postat av: Ann

Malin, älskade vännen. Ingen glömmer dig! Även om du inte är här så finns du i våra tankar. Du är en fantastiskt fin människa. Glöm inte det. Massor av kramar till dig.

Svar: Åh tack så mycket Ann, va glad jag blir! Du är så snäll :) Kramar
Malin Fasth

2013-01-11 @ 08:34:39
Postat av: Emmelie

Vi kommer aldrig glömma dig här nere Malin. Men jag kan känna igen känslan och tanken. Jag kände så när jag var mammaledig, och då var jag ändå i stan. Jag blev jätteglad när Stefan ringde och meddelade vilken dag de skulle ha grötfrukost den julen. Men som sagt, vi har INTE glömt dig!!!

Lycka till på Make Up Store! Hoppas de kan hjälpa dig så att du kan känna dig lika vacker som du är!!

Kram

Svar: Tack Emmelie! :) De är ju lite svårt att förklara hur man känner ibland. Ja de kan jag förstå att du blev, de hade jag me blivit. Tack så mycket, va du är snäll och får mej så glad jämt :)
Nu är de snökaos så får se om jag kommer in till stan :/ får kanske ta de imorgon annars :) Kramar
Malin Fasth

2013-01-11 @ 09:21:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0