2012-11-26
17:26:11
Igår vet jag inte va de va me mej men jag hade ställt klockan på åtta för att ta tabletterna, och sen la jag mej och tänkte sova en liten stund till. Lillis kom in i rummet och skulle hämta sin dator och då vaknade jag till, och frågar vad klockan va och hon säger att den är halv tolv.
Så jag ligger kvar en liten stund och sen går jag upp och äter frukost. Jag åt lite yoghurt, ägg och en knäckemacka.
Sen hämtar jag upp min resväska för att lägga i kläderna och sakerna som jag inte använder i den, men jag kände att jag började må väldigt illa och bli trött på en gång så jag la mej i sängen för att vila lite. Även fast klockan bara va halv ett och jag knappt varit uppe en timme så kände jag mej helt slut och orkeslös.
Jag somnar nästan på en gång och sen vid två tiden kommer Lillis in och då hade jag precis vaknat till så jag går upp och fortsätter packa ner de som jag inte använder, men efter några minuter så kände jag mej illamående igen och sprang in på toaletten och spydde.
Efter de så gick jag och la mej igen och sov tills de va middag och då åt jag bara litegrann och sen gick jag och la mej igen.
Sen va jag tvungen att betala räkningarna eftersom jag skulle till sjukhuset idag och ligga inne några dagar och sen blir jag väldigt trött efter, så jag ville ha de gjort.
Efter jag betalat räkningarna så låg jag och kollade på serier på datorn och mådde bara allmänt dåligt..
Jag fick mina cellgifter för idag för några timmar sen, och eftersom jag hade spytt igår så va dom tvungna att ta lite prover och sånt för att se att jag inte hade nån infektion i kroppen. Men de hade jag inte som tur var.
Och nu ligger jag i sängen på sjukhuset och mår inte nåt vidare.. Jag mår mer illa nu än vad jag gjorde imorse och jag är jättetrött och känner mej riktigt konstig.. Jag hoppas bara att de går över eller att jag somnar och slipper känna illamåendet. Känns som jag måste in på toaletten och spy när som helst.. Och de är så jobbigt :(
Eftersom jag har blivit stucken väldigt många gånger så är jag rätt svårstucken nu så dom får ta till lite olika metoder för att hitta kärlen :)
2012-11-24
17:08:00
Imorse klockan 05.50 slutade farfars hjärta att slå.
Han somnade igår kväll och så har han sovit hela natten, och imorse somnade han bara in. Han fick väldigt mycket morfin och andra läkemedel för att han hade svårt att andas och sen kan jag tänka mej att han hade ont, så morfinet tog bort smärtan.
Han hade inte ont nu i slutet och de blev som jag hoppades att det skulle bli, att han skulle somna och sen inte vakna.
Jag ville inte att han skulle behöva ha ont och plågas den sista tiden och det känns iallafall skönt att veta att han inte hade de.
Nu har han det bra och slipper ligga och lida och bara vänta på att dö, och han slipper den där dödsångesten som jag tror att man har när man vet om att de är så nära.
Inatt va jag vaken till strax efter fem och sen kom Lillis in till mej vid halv nio imorse och sa att farfar hade somnat in.. Jag va ju så förberedd på det och grät och hade den värsta chocken igår tror jag så imorse kändes de mer som en lättnad, att han äntligen får ha det bra och slipper allt jobbigt och plågorna.
Visst va de jobbigt och jag va ledsen, men jag grät inte utan tänkte mer på att farfar har det bra och inte vill att jag ska vara ledsen.
Lillis och jag hade bestämt att vi skulle åka och köpa presenter till min lillebror som fyller år nästa fredag, och farfar hade inte velat att vi satt hemma och va ledsna så vi åkte in till stan. Vi hittade lite till brorsan och sen gick jag in på lite affärer och kollade på saker till mej själv, och jag hittade en sån himla fin skinnväst. Den va helt underbar och jag har tänkt på den enda sen jag såg den och provade den..
Så den skinnvästen har jag önskat mej av Robban i julklapp och jag hoppas verkligen att jag får den, jag skulle bli överlycklig :)
Sen när vi kom hem från stan så kom alla syskon hit igen och vi har suttit i soffan och pratat och umgåtts nu i några timmar. Det är jobbigt och man behöver vara samlade under såna här dagar.
Vi ska äta middag ihop allesammans, det blir både oxfilé och inbakad fläskfilé med klyftpotatis. Kommer bli jättegott och mysigt att alla är hemma och äter ihop.
Sen får vi se vad vi gör ikväll, om vi kanske bara kollar på en film ihop och tar de lugnt..
2012-11-24
04:33:00
Jävla skit cancer.. Jag hatar verkligen cancer och vad den gör mot folk.
Varför ska de drabba dom som minst förtjänar det.
Hur kan en människa som är den mest godhjärtade, snällaste, omtänksammaste, finaste, gladaste, och underbaraste få cancer?! Han som aldrig har gjort nån något ont, alltid ställt upp för alla och hjälp till med allt.
Det är inte rättvist!! Det är inte rätt att han ska få cancer och få veta det när han ligger inne på sjukhuset och tror att han har lunginflamation och bara ska få medicin mot det och sen ska han få åka hem.
Istället så får han beskedet av läkaren att han har cancer och att den har spridit sej och att han aldrig kommer bli bra igen, att det inte finns nåt som läkarna kan göra. Han kommer bara få ligga där på sjukhuset och vänta på att dö. Att få höra en sån sak måste vara bland de värsta man kan vara med om.. Och sen denna väntan, veta att man kommer dö men inte när.. Hur kan en sån underbar människa förtjäna de?? Min fina lilla farfar<3
Det har varit en väldigt blandad dag idag, imorse och under dagen och eftermiddagen och i början av kvällen så har jag haft de jättebra verkligen. Men när Edwin och jag sitter i hans rum och kollar på tv så kommer Lillis in och säger att farmor har ringt... Då säger Edwin "näääe" och börjar gråta..
Han förstår direkt vad de handlar om och Lillis säger att dom har ringt från sjukhuset och sagt att farfar troligtvis inte kommer överleva natten.
Edwin och Lillis gråter och jag sitter bara och kollar rakt fram, jag blev helt tom och vet inte vad jag tänkte..
Sen efter en stund så rinner de några tårar och vi pratar lite och sen går jag in på toaletten för att tvätta bort allt utsmetat smink och då bara bryter jag ihop och börjar gråta.. Jag stannar inne på toaletten ett tag och sen går jag in i mitt rum och lägger mej i sängen och gråter och tänker.
Efter en stund kommer mina syskon och dom är lika ledsna dom me, även fast jag ligger uppe i sängen så jag hör jag dom. Dom sitter allihopa i vardagsrummet och pratar och efter ett tag så kommer Cicci och knackar på dörren och frågar om hon får komma in och jag säger att de får hon. Så hon kommer och sätter sej på sängen och så kramas vi och gråter tillsammans, och pratar om farfar och allt som händer just nu..
De va jobbigt men samtidigt väldigt skönt att sitta där med henne och dela allt de jobbiga och kunna trösta och finnas där för varandra.
Vår morbror kom också in i rummet och han kramade om mej och sen satt vi där alla tre och pratade om farfar en stund, sen bestämde vi att vi skulle gå ner till dom andra i vardagsrummet.
Jag följer me ner men innan jag går in i vardagsrummet så går jag in på toaletten, och när jag står där inne och kollar mej i spegeln så känner jag att tårarna börjar rinna igen.. Allt har gått så fort och jag kände att jag inte riktigt hann med och va redo för de här..
Efter en stund knackar Cicci på dörren och frågar om de är okej och jag svarar ja och då säger hon att jag ska komma ut till dom, så jag torkar tårarna och går ut.
När jag kommer ut så står Cicci utanför och säger att vi kan sätta oss på kanten av soffan hon och jag och jag vet inte varför men då bryter jag ihop och börjar gråta igen och blir jätte ledsen. Så hon kramar om mej och vi båda gråter, vi står där ett tag och sen kommer Robban och ser att jag är ledsen så han kramar om mej och sen står vi där en stund och han tröstar mej och säger att de är okej.
När jag har lugnat mej lite och torkat bort tårarna så går vi in och sätter oss i soffan. Jag sätter mej bredvid min morbror och då lägger han armen om mej och alla pratar vidare.. Efter en stund så ringer telefonen...
Jag blir helt stel och de enda jag tänkte va "nu ringer dom och säger att farfar är död.." dom skulle ringa när han dött så därför va de de första som kom upp i mitt huvud. Men det var Peter, pappas bror som ringde och sa att farfar hade fått morfin och att han sov nu.
Usch vilken klump i halsen jag fick, och tårar i ögonen.. Jag tror Cicci såg att jag tyckte de va jobbigt för hon tog en stol och ställde den bredvid soffan där jag satt och sen la hon sin hand på mitt ben. Jag försökte hålla tillbaka men de gick inte..jag började gråta igen.. Jag tycker inte om att gråta när andra är i närheten och jag tycker inte om när andra ser mej gråta så jag gick upp och la mej i sängen.
Efter en stund kommer Lillis upp och pratar lite med mej och så frågar hon ifall jag vill vara ensam och de säger jag att jag vill, så då säger hon "du vet vart vi finns" och så går hon ner.
Jag ligger där ett tag och bara tänker.. Tänker på allt man ångrar att man inte har gjort.. Varför har man inte hälsat på oftare? Varför har man inte ringt oftare?
Jag pratade med farmor och farfar precis innan jag skulle börja med behandlingen och då sa dom att dom ville att jag skulle skicka ett kort. Att jag skulle skriva lite hur de va med mej och vad jag gjorde och så. Jag tänkte hela tiden att jag skulle göra de, och när jag skulle sätta mej ner och skriva så kom det alltid upp något annat så då tänkte jag, jag skriver de om en stund.. Och så har jag skjutit upp de hela tiden..
Idag innan middagen så tog jag fram ett fint kort och tänkte att jag skulle skriva till farmor och farfar. Jag skulle berätta att behandlingen går bra och att jag mår bra. Att jag blir frisk i vår och då ska jag flytta till en större lägenhet och att jag längtade tills jag blev frisk och flyttade tillbaka till Vetlanda.
Sen tänkte jag att farmor kunde ta med sej kortet till sjukhuset och läsa upp för farfar, jag vet att han skulle bli så glad.
Men så ringer farmor och säger att dom har ringt från sjukhuset och sagt att farfar troligtvis inte överlever natten... Varför har jag inte skrivit kortet tidigare?!? Varför väntade jag... Varför gjorde jag de inte för några veckor sen, då hade ju farfar hunnit läsa de.. Han ville ju så gärna att jag skulle skicka ett kort till dom. Jag är så arg på mej själv för att jag inte gjorde de förut när jag tänkte göra de, och för att jag lät dom andra sakerna komma före...
Sen förstår jag inte varför han skulle råka ut för något sånt här, att få reda på att han kommer dö och att det kan hända när som helst.. Att han aldrig vet ifall han vaknar upp nästa morgon.. Ingen människa ska behöva få höra något sånt, och speciellt inte min farfar.
Jag önskar att jag kunde ta hans smärta och allt det jobbiga så han kunde få ha det bra och slippa ha ont.
Jag tycker att de är så jobbigt att veta att jag aldrig kommer få träffa honom igen, aldrig få se han le och skratta, aldrig på prata med honom och höra hans roliga skämt, aldrig få se han glad och lycklig... Det gör så ont..
Innan Cicci och Robban ska åka hem så kommer Robban upp till mej och sätter sej bredvid mej i sängen och kramar om mej, jag kramar om honom med och vi sitter där och kramas en stund och sen pratar vi.
Vi pratar om hur bra farfar är och vilken underbar och fantastisk människa han är.. Sen pratar vi lite minnen vi har av farfar och då börjar både Robban och jag att gråta. Så vi kramar och tröstar varandra en bra stund och även fast de är jobbigt så va de samtidigt en bra stund för mej. En sån här jobbig tid där nån som står oss båda nära är döende har vi inte gått igenom förut, så att sitta och gråta tillsammans och trösta varandra har vi inte gjort på samma sätt som vi gjorde nu. Och jag tyckte att de va en väldigt fin stund när vi satt där och vi kom varandra mycket närmre och sen att vi vet att vi finns där för varandra. Man behöver sina syskon när man är med om något jobbigt, och dom behöver en själv lika mycket dom me!
Den här dagen började så bra och jag har haft en bra dag och varit glad och gjort härliga saker och känt att de här blir en bra helg, fram tills ikväll vid nio när Lillis kom upp och berättade om farfar. Då kändes allt bara skit... Det är verkligen så orättvist att vissa ska behöva stå ut med så mycket och så hemska saker som farfar har gjort den senaste veckan..
Det har gått så himla fort också, förra fredagen så berättade läkaren för farfar att han hade cancer och att den spridit sej och att han aldrig kommer bli bra igen och att de inte fanns något dom kunde göra. Sen har han blivit sämre och sämre för varje dag och han har sett ännu mer "gammal" ut för varje gång som Peter har varit där och hälsat på.. Och idag, en vecka senare så är det riktigt nära.. Han kanske inte vaknar imorgon bitti..
Nu är klockan 04.15 och telefonen har inte ringt.. Det finns ju hopp om att han klarar natten men hur mycket jag än vill det så kan jag inte vara självisk just nu, jag vet att farfar lider och det vill jag inte att han ska göra. Så det bästa är att han får somna in och sen inte vakna, för då slipper han ha ont. Även fast jag inte vill något hellre än att få ha han kvar så vet jag också att han aldrig kommer att bli bra igen utan det kommer bara bli värre och värre och han kommer bara ha ont.. Då är de bättre att de händer nu så han slipper lida mer..
Nu ska jag försöka sova lite för de kommer bli en lång dag imorgon.. Klockan är halv fem på morgonen men jag kan inte somna, har så mycket tankar i huvudet och en oro.. Oro över hur det kommer kännas när dom ringer och säger att han är död, hur de kommer bli och hur jag kommer reagera..
Jag tycker att de har hänt rätt mycket nu den senaste tiden, och jag orkar inte hur mycket som helst.. Så nu tycker jag att de får räcka faktiskt!
Godnatt!
2012-11-23
21:11:02
Åh vilken härlig dag det har varit idag, känns som alla som jag har träffat har varit glada och på bra humör. Jag har också varit på bra humör såklart, jag kände redan imorse att det skulle bli en bra dag.
Jag måste ta vara på dom här dagarna som är innan nästa behandling för sen ligger jag ju trött i soffan i 14 dagar, och de är rätt tråkigt och segt.
Därför får man göra lite roliga saker nu så man kan stå ut med att inte göra något på några veckor sen..
Jag har shoppat idag, och shopping blir man ju alltid glad av, iallafall jag!
Det som fick följa med mej hem från stan..
Innan jag skulle åka hem från stan så gick jag in på centralgrillen och tog en korv med bröd och en liten pommes, men det jag fick va inte en liten pommes utan jag fick en väldigt stor.. jag åt bara upp hälften och sen åkte jag hem.
Jag förstår inte att de kan vara så kul att köra bil, jag är alltid lika glad när jag sitter bakom ratten och lyssnar på musik så därför kör jag mer än gärna om det behövs nåt från affären eller om brorsan vill att vi ska åka nånstans. Kanske är för att jag inte har nåt liv just nu och bara ligger hemma och är trött.. haha :)
Idag åt vi tacos till middag och nu sitter lillebrorsan och jag i hans rum och kollar på xfactor och äter popcorn och dricker pepsi. Jag tycker om dom här fredagarna som vi har ihop, det blir lite syskontid och vi får skratta och prata och ha kul.. Det är härligt! :)
2012-11-23
10:57:27
Det känns som att det kommer bli en bra dag idag, jag är på bra humör och det känns bara bra på något sätt.
Jag gick upp alldeles för tidigt imorse dock.. eller så kan det vara att jag gick och la mej för sent :) Jag skjutsade iallafall Lillis till jobbet imorse eftersom hon lämnade in sin bil på verkstan. Sen när jag kom hem så tog jag en liten promenad för att få frisk luft, jag trodde att jag skulle ha träningsvärk efter långpromenaden igår men än så länge känner jag ingenting.
Nu sitter jag och kollar på lägenheter igen, och även fast jag gör det ofta och det är långt kvar till maj och jag kan flytta in i en ny lägenhet så längtar jag så mycket. Och dom senaste nätterna har jag drömt väldigt mycket om att jag har fått en ny lägenhet, och om hur fin den är och att jag shoppar massa saker till lägenheten och inreder den så den är jättefin och sen har jag vinkvällar och allt är så perfekt.
Jag vet inte när jag senast längtade efter något så mycket som jag gör nu, jag längtar efter att bli frisk, få en ny lägenhet, börja jobba med alla underbara jobbarkompisar igen, träffa mina fina vänner och göra massa roliga saker, och få ett normalt liv igen.
Jag säger inte att jag har det dåligt nu, för de har jag inte eftersom jag är med familjen och jag har det bra här, men jag gör nte så mycket heller mer än att "tar det lungt" i stort sett hela dagarna.
Jag vet att det är det jag ska göra dom här månaderna och att kroppen behöver vila och att jag tar det lugnt och återhämtar mej så att jag orkar med behandlingen och för att den ska ta så bra som möjligt, jag vet de och det är därför jag tar det lugnt men det är svårt. Svårt eftersom jag vill vara som vanligt och leva mitt vanliga liv där jag orkar göra saker utan att bli trött hela tiden.
Men det kommer ju tillbaka så jag får bara stå ut dom här månaderna som är kvar, och förhoppningsvis så visar röntgen i Januari att tumörerna har krympt så pass mycket att det bara behövs 6 behandlingar. De är de jag hoppas på mest just nu och verkligen ber och håller tummarna för.
Det kanske låter som att jag är lite negativ och så ibland, men det är jag inte.. jag kan vara lite arg för att just jag behövde få dom här tumörerna och gå igenom cellgifter och tappa håret och allt de här, men jag vet att det finns en mening med allt.
Det var kanske så att jag skulle gå igenom det här eftersom jag är stark nog att klara det, och även fast det är tuffa dagar så skulle jag aldrig ge upp. Det här kommer göra mej starkare och till en bättre människa, som ser på livet på ett helt nytt sätt. Man får klarhet i så mycket olika saker nu när man har tid att tänka så mycket.
Lite därför längtar jag tills när allt är klart också, att få börja om och leva livet på ett helt nytt sätt. Jag kommer vara så glad och lycklig över att jag har klarat en tuff behandling, och det ska jag ju såklart fira på något sätt sen när jag är frisk och jag ska fundera ut något riktigt bra under dom här månaderna.
Nu ska jag ta mej något gott att äta och sen ska jag hoppa in i duschen och fixa iordning mej lite och så blir det en tripp till Södertälje lite senare.
Det här är från en härlig personalfest 2009 :)
2012-11-22
21:57:00
Imorse åkte jag till Södertälje sjukhus för att ta blodprov inför behandlingen nästa vecka. Jag skulle köra den smidiga vägen så man slapp köra så mycket i "stan".. men såklart så missar jag den avfarten så jag fick ju köra i centrum, men det gick faktiskt bra.. skönt att de är skyltat :)
Mitt gamla gymnasium ligger precis vid sjukhuset så idag stannade jag och kollade lite, byggnaden är faktiskt väldigt fin. Va konstigt de känns att tiden har gått så himla fort, för när jag stod där så kändes de inte som de va så länge sen som jag gick där.. men de va ju ett antal år sen.
När jag kom hem så satte jag mej i soffan och kollade lite efter tallrikar och skålar och sånt som jag tänkte önska mej i julklapp. Sen satte sej Lillis i soffan och vi pratade en stund innan vi fixade lunchen. Idag blev det Spagetti och ketchup för jag tror att vi båda inte kände för att laga något avancerat:)
Mitt gamla gymnasium!
På eftermiddagen så skriver en killkompis till mej och undrar om vi ska ta en promenad, och eftersom de va jättelänge sen vi sågs så blev jag jätteglad och tyckte att de va en bra ide. Så efter middagen åker jag in till Järna och så möter jag upp honom på parkeringen vid kyrkan, och direkt när jag ser honom och vi kramas och börjar prata så va det som om vi sågs igår. Det är så lätt att prata med honom och man blir glad och kan vara sej själv till 100 %.
Vi hade verkligen jättekul och skrattade och pratade hur mycket som helst, åt saker från skoltiden och gamla minnen och gamla klasskamrater. Det va så kul att träffa honom och få skratta och ha kul, och vi gick nog runt hela Järna för i 2 timmar va vi ute och gick. Jag kan tänka mej att det kommer kännas imorgon för jag är ju inte van att röra på mej så mycket.. jag är ute max 20 minuter när jag är ute och det är inte ofta så en 2 timmars promenad är väldigt mycket för att vara jag :) Men riktigt skönt va de och jag kan tänka mej att de kommer kännas imorgon att jag va ute och gick idag.. Allt i kroppen bryts ju ner av cellgifterna så de är ju inte så konstigt om jag skulle få träningsvärk och vara lite trött imorgon, men de är de ju helt klart värt isåfall.
Nu ligger jag här i sängen och spelar songpop och bara slappar lite.. ska upp tidigt imorgon för att hämta Lillis på en bilfirma, hon ska lämna in bilen på morgonen och då ska jag hämta upp henne där och köra henne till jobbet. Sen efter lunch nångång ska jag åka in till Södertälje eller Nykvarn och lämna presentkortet på Liveit.se som jag har sålt och efter det ska jag hämta ut min medicin på apoteket..
Sen får vi se vad som händer mer på eftermiddagen och kvällen, det är ju fredag iallafall och det känns underbart!
Hittade en gammal bild på mej och på nåt sätt så gillar jag den väldigt mycket för jag ser så glad ut. Och så saknar jag de håret som jag har på den bilden såå mycket, även fast jag har en jätteutväxt :)
2012-11-22
20:31:00
Under tiden jag har varit sjuk så har jag fått jättefina sms, meddelanden, facebook inlägg och samtal från mina jobbarkompisar, vänner, bekanta och från människor som bryr sej.
Jag tänkte dela med mej av lite av de fina som folk har skrivit till mej.
*Tänker på dej fina Malin!
Vill inte att du ska ha det såhär, du är sån fin person från insidan till utsidan.
Hej Malin!
*Jag vill bara säga att jag tänker på dej.
Livet är verkligen orättvist, kämpa på! Styrkekramar.
*Vi saknar ju dej, och det känns lite tråkigt att inte kunna finnas för dej i vardagen.
Då är bloggen fantastisk, för då kan man ju ge dej lite cyberlove när vi ser att det är jobbigt.
Jag fick verklien ont i hjärtat när jag läste din blogg idag.
Du är fantastisk stark även när du tycker att du är svag.
*Ville bara säga att jag följer din blogg, och jag är imponerad över att du är så stark!!
Bra att du har en blogg, du har ju alltid tyckt om att skriva. Kämpa på!
*Hej Malin! Läste din blogg och blir alldeles rörd.
Du är verkligen så stark, beundrar dej så. Önskar dej all lycka till nu, stor styrkekram till en go tjej.
Tiden går fort och snart är du pigg igen.
*Ville bara skicka en hälsning till dej så du vet att jag tänker på dej!
*Hej Malin! Jag har läst din blogg, och de är så fruktansvärt de du går igenom.
Livet är så orättvist. Men du är en stark människa och du kommer ta dej igenom de här.
Om det finns nåt jag kan göra för dej så är de bara att säga till.
Jag tänker på dej!
*Hej Malin!
Kanske konstigt att jag skriver till dej, för du känner ju inte mej och jag känner ju egentligen inte dej.
Men jag läser din blogg varje dag! Därför känns det ju som att jag känner dej och just nu sitter jag här och gråter som en tok när jag läser det du skriver.
Kära nån vad mycket du ska gå igenom! Usch och fy!
Så otroligt bra att du skriver om allt detta du går igenom. Tror det kan hjälpa både dej själv och andra hur mycket som helst.
Du är så enormt duktig på att skriva och uttrycka dej. Du är så fantastiskt stark! Fortsätt med det.
Man får känna sej svag och trött och eländig ibland, men fortsätt med den där gnistan du har. Den finns alltid där. Tänker mycket på dej! Världens största styrkekram till dej<3
*Du kan inte ana hur rörd jag blev av att läsa din blogg igår.
Rörd, ledsen och frustrerad! Jag får fortfarande tårar i ögonen bara jag tänker på det.
Jag hoppas att du mår så bra det bara går.
*Hej Gumman! Läste precis din blogg och tårarna bara trillar ner för kinderna.
Du är så jäkla stark och kämpar på. Hoppas du mår bra idag, och du, håret kommer att växa ut igen den dagen då du blir frisk. Kramiz<3
*<3 Jag är helt mållös :( Du fixar de här garanterat. Så bjuder jag dej på en fisketur nästa sommar så kan du tråka ihjäl mej med fotbollsprat.. haha deal? Men tills dess om det finns någonting någonsin jag kan göra oavsett vad det gäller, så tveka inte utan säg till.
Å du, va inte orolig för håret, en skönhet klär i allt!
Massa massa massa styrkekramar.
*Hej Malin!
Var ett tag sen vi hördes och sågs men kan säga att du är i mina tankar dagligen nu.
Har läst din blogg och har förstått att du går igenom en tuff period i ditt liv just nu.
Du är en stark människa och verkar ha underbara människor runt dej, så jag hoppas denna tunga period går över fort för dej. Blir tårögd när jag läser din blogg.
Du beskriver allt så bra så man förstår vad du går igenom.
Hoppas behandlingen idag går/gick bra och jag hoppas din återhämtning till en ny starkare Malin går fortare än kvickt! Styrkekramar från mej!
*Hej Malin!
Sitter här med tårar rinnandes nerför kinderna efter att ha läst ditt blogginlägg om din farfar. Förstår exakt hur du känner dej då min farfar gick bort i cancer för ett antal år sedan.
Det är tungt som fan och det hjälper inte att du går igenom antagligen ditt livs värsta period just nu.
Men vill bara säga att du är så jävla stark som kämpar på.
DU ÄR VERKLIGEN EN RIKTIG KÄMPE!
Jag ser verkligen upp till människor som dej som kämpar på för att livet ska bli så bra som möjligt oavsett hur svårt man har det.
Jag tycker du är så jäkla bra och klart killen på Ica Maxi kollade in dej, du är så mycket finare än vad du tror bruden. Kram
*Hej hej! Hoppas allt går bra, hade gärna varit med dej där uppe å stöttat dej... Men du fixar detta :)
*Kram kram, har inte glömt bort dej fina Malin.. :)
*Ville bara säga att du är jättefin i peruken. Det syns ju inte ens att det inte är ditt riktiga hår.
Du är lika söt som vanligt <3
Kämpa på Malin, jag tänker och hejar på dej. Se till att bli frisk nu. Massa kramar<3<3
*Stor kram till dej! Du är så fin Malin<3
*Jag tänker så mycket på dej, varje dag. Björnkram till dej<3
*Jag tänker på dej varje sekund, jag vet att du kommer klara av de här för du är stark, och en riktig kämpe!
Kom ihåg att vi finns här för dej om du vill prata eller träffas. Jag älskar dej syster! <3
*Hej vännen! Jag tänker på dej varje dag<3 Läser din blogg, jättefin. Du är så stark! Kämpa på<3
*Tänker på dej sötnos<3 Stor kram.
*Hej Malin!
Läste din blogg och tårarna rann. Det är mycket jobbigt för dej. Skönt för dej att ha sällskap när det är som jobbigast, det behöver man. Tyvärr finns det inget annat än att kämpa på så är du snart frisk.
Och du är en kämpe, men man kan ju inte alltid vara på topp i humöret när man går igenom det du gör.
Tänker på dej. Många kramar!
*Hej lilla du!
Vet egentligen inte vad jag ska skriva, jag tycker bara att livet är jävligt orättvist ibland.
Varför drabbar det dom som lever livet och njuter av det i fulla drag, och som har funnit fina vänner.
Jag vill bara att du ska veta att jag tänker på DEJ i allt elände. Kämpa på.
Om det är nåt jag kan göra, så gärna :) Styrkekramar.
*Vill bara att du ska veta att jag tänker på dej! Är lite svårt att veta vad jag ska säga eller skriva..
Finns här vid din sida som jag sagt hela tiden. Läste din blogg nyss och tårarna rullade ner från kinderna.
Är med dej i tankarna hela tiden<3
*Hej!
Tänker på dej och undrar hur det går! Hoppas att det inte är alltför tufft.
Tänk på att varje dag är ett steg närmre målet. Man är starkare än man tror och du är stark! Ser man hela tiden på jobbet ;) Stor kram från mej!!
*Hej söta lilla Malin. Jag blev så jätteledsen när jag hörde att du blivit så dålig igen. Vi saknar dej jättemycket men vi får vänta tills du blir starkare. Skriv när du orkar och tala om för mej hur du har det.
Mina tankar är hos dej varje dag. 1000 stärkande kramar från mej till dej<3
*Hej! Hur mår du? Tänker på dej ofta, läser din blogg och det trillar många tårar ska du veta.
Du är en stark tjej Malin. Du ska veta att det är många på jobbet som tänker på dej.
Många varma kramar från mej till dej Malin.
Jag vill bara säga tack till alla som bryr sej och hör av sej till mej, ni är underbara!
2012-11-21
13:38:00
Imorse vaknade jag med illamående och jag frös jättemycket, så efter frukosten gick jag och la mej en liten stund igen.
Sov kanske nån timme och sen gick jag upp och tog några smörgåsar för att försöka få bort illamåendet, men de gick inte så bra.. Jag kunde äta upp och dricka utan att de kom upp men jag mådde fortfarande illa och frös.
Jag gick och la mej i soffan och kollade på tv och kände mej fortfarande konstig.. hade en konstig känsla i kroppen, som om jag höll på att bli sjuk..
Men nu känner jag mej bara trött och seg, orkar inte göra nånting..
Så idag är det väl en sån dag när jag är lite trött och orkeslös igen. Jag har ju haft de väldigt bra nu i två veckor så de är väl inte så konstigt att jag mår dåligt ibland, jag kan ju inte ha det bra varje dag.. Och mår jag bara dåligt ibland så kan jag stå ut med de eftersom jag har mina bra dagar, och dom uppskattar jag jättemycket.
Nu ligger jag här i soffan och kollar på Holby City, en av mina serier som jag har börjat kolla på nu när jag har så mycket sofftid.. Och kollar man en gång så blir det att man kollar igen och sen är man fast :)
Jag har fått höra att jag måste skriva en önskelista eftersom de snart är jul.. Och jag har skjutit upp de ett tag eftersom jag inte vet vad jag önskar mej, men nu kan jag inte skjuta upp de längre.
Så nu ligger jag här och funderar.. Skulle ju kunna önska mej saker till den nya lägenheten, för jag kommer flytta till en 2a så snart som möjligt efter jag flyttat tillbaka igen.
Men vad för saker behöver jag..? Varför ska det vara så svårt att komma på något nu när det aldrig är det annars, och när man är ute och shoppar kan man köpa hur mycket som helst till sej själv och lägenheten..
Någon som har lite tips på vad man kan önska sej? :)
Jag har ju en etta nu som är väldigt liten så jag har inte så mycket saker, så när jag flyttar till en tvåa kommer jag behöva en hel del.
Man skulle ju kunna önska sej presentkort på Ikea och såna affärer men de är inte lika kul, roligare att få saker :)
Så jag får väl fundera hela dagen.. Något borde jag väl komma på! :)
2012-11-20
21:11:00
Imorse vet jag inte va de va med mej.. när klockan ringde så måste jag ha stängt av den utan att tänka på de och sen somnat om. För när jag vaknade till sen och kollade på klockan så va den 10.37 och jag brukar gå upp vid 8 för att det är då jag ska ta tabletterna. Jag hade verkligen en sovmorgon kan man ju säga :)
I vanliga fall när jag är ledig så kan jag sova hur länge som helst, jag älskar att sova och sover alltid så länge jag kan.. men nu sen jag började med behandlingen så har jag varit tvungen att gå upp vid åtta varje morgon.
Men skönt att sova lite längre va de faktiskt.
Det har inte hänt så mycket idag under dagen.. jag åt nudlar till lunch och sen åt vi fläskfilegryta till middag. Efter middagen satt Emelie och jag och pratade i en timme om allt möjligt mellan himmel och jord och de va väldigt skönt faktiskt. Bara sitta där och prata och umgås lite.
Vid sex tiden åkte jag och Lillis in till Ica Maxi och handlade, jag skulle lära henne att använda självscanning. Jag tycker de är på tiden att dom börjar med de här hemma nu så idag lärde jag Lillis och nån annan dag får jag lära pappa.
Haha det hände faktiskt en rolig sak på Maxi.. Det va en kille (en snygg sådan också) som "flörtade" med mej..och det roliga var att jag hade bara mössa på mej, utan håret liksom.. visst, de syns ju inte att jag inte har nåt hår när jag har mössa på mej för då ser de ut som att jag har håret uppsatt eftersom mössan är lite baggy..
Men jag kände mej ju inte snygg så jag blev helt chockad av att han kollade in mej.. Så de va kul och sånt behövs :)
Nu är det såhär att jag har ett presentkort på liveit.se som jag skulle behöva bli av med eftersom jag inte kan använda det. Jag har presentkort på "floating lyx" men det går att byta till vad som helst som finns på hemsidan, finns massa olika saker att välja mellan. Det är för 2 personer och beloppet är på 1700 kr. Jag säljer det för 700 kr.
Presentkortet går ut den 8 December 2012, men det går att förlänga för 50kr/månad. Hör gärna av er om ni är intresserade av att köpa det. Kommentera här eller maila mej.
[email protected]
2012-11-19
23:22:20
Idag har jag tänkt mycket på framtiden. Jag vet på ett ungefär hur jag vill ha det och vad jag vill spendera min tid på, och vad jag inte vill spendera min tid på. Vissa saker har klarnat lite idag och jag har insett lite saker, både på gott och ont kan man säga..
Men när jag flyttar hem till Vetlanda igen så vill jag ju först och främst ha en större lägenhet, en med större kök så jag kan laga mat och baka som jag älskar att göra, och med ett sovrum så man slipper ha sovrum och vardagsrum i samma rum.. Sen vill jag köpa massa fint till lägenheten, och även nya kläder och sånt till mej själv också. Jag känner att jag behöver en nystart sen när jag är klar med behandlingen och när jag har gjort alla efterkontroller och tagit alla prover som man måste göra. Jag tycker att jag är värd lite nytt efter allt de här och jag känner mej även som en annan människa, mycket gladare och mer positiv (för det mesta)
Mitt pyttelilla kök..
Redan nu så känner jag mej förändrad på något sätt, jag njuter av livet mer och jag uppskattar allting och även små saker på ett helt annat sätt mot vad jag gjorde tidigare.
Även om det inte är nån stor skillnad än så känner jag ändå att den finns där.
Det är ju jätte härligt med djur och de har jag märkt nu när jag är hemma och har Maizy hos mej hela dagarna.. Och när jag har mina dåliga dagar och mår dåligt så lägger hon sej alltid jättenära mej i sängen och ligger där hur länge som helst, de är nästan som att hon känner att jag mår dåligt på något sätt. Hon ligger ju bredvid mej annars också, men de är inte på samma sätt.
Så de vore ju mysigt med lite sällskap sen när jag flyttar tillbaka till Vetlanda, för de kommer bli svårt att flytta härifrån till en tom lägenhet när man umgås med familjen varje dag och är van att ha dom i närheten.
De kommer väl bli så att jag kommer ringa runt till alla mina vänner och jobbarkompisar stup i ett och fråga om dom vill komma över, ta promenader, fika, se på film, äta middag, träna och såna saker...
Idag har jag inte gjort så mycket, jag gick en liten promenad idag på morgonen eftersom de va så himla fint väder när jag vaknade och jag kände mej så pigg och frisk på något sätt. Så härligt när man ser solen de första man gör när man vaknar.
Sen pratade jag med Lillis ett tag, vi planerade lite när vi ska åka och köpa presenter till brorsan. Han fyller 13 år den 30 november, så på lördag ska vi åka in till stan och shoppa lite och imorgon ska vi åka och storhandla på maxi. Sen har jag suttit och kollat på tv med brorsan och umgåtts lite med han.
Sen pratade jag med Alexandra i telefonen en stund innan idag också, och de va ju hur underbart som helst att prata lite om vad som hade hänt i helgen och vad vi ska göra i januari när jag kommer ner..
Nu när det är jul och nyår så kommer ju tiden gå jättefort så snart är det mitten/slutet av januari när jag ska åka ner, så det är skönt att de inte är så jättelångt kvar. Sen när jag har varit i Vetlanda i januari så är de förhoppningsvis bara 2 behandlingar kvar.. hur härligt är inte de att veta att jag kanske bara har två behandlingar kvar efter jag har varit i Vetlanda och hälsat på och hade de skoj :) Dom behandlingarna kan jag stå ut med för då har jag ju umgåtts med vänner och gjort massa skoj och samla krafter.. så de här kommer bli superbra :)
Nu ska jag sova med katten bredvid mej i sängen!
Här är lite bilder på sötisen..
2012-11-18
22:48:27
Idag har jag varit med lillebrorsan hela dagen! Vi städade huset efter frukosten, han tog toaletterna och jag damsög. Sen fixade vi iordning oss och åkte in till stan. Jag skulle ha lite från apoteket och så va vi inne på djuraffären för att köpa lite kattleksaker till Cicci & Olles kattungar som dom va och hämtade igår. Så när vi hade gått och kollat lite i några affärer gick vi till McDonalds och åt lunch, brorsan fick välja vart vi skulle äta nånstans. Jag tog en McChicken som jag nästan alltid tar och han tog en McWrap Chicken & Bacon.. tror den hette så :) Jättegott va det iallafall.
Sen när vi hade ätit upp så skulle vi gå till bilen och då tyckte min brorsa att de skulle vara kul att springa upp för trapporna som fanns, men de tyckte inte jag så jag sa att jag gör de iiiinte men att jag kunde vara hans PT. Så han sprang upp och ner för dom där trapporna ett antal gånger medans jag gick upp.
Sen efter vi hade kommit upp för trapporna sa han "åh, nu förbrände jag nog en baconbit".. haha det va lite kul, och säkert sant också..
Sen åkte vi bort till syrran och hennes man och kollade på kattungarna och fikade. Kattungarna va riktigt söta och mysiga, dom har inte bestämt namn än så de är "den gråa och svarta" som gäller än så länge.. så vi får se vad de blir för namn på dom sen :)
När man är sådär med små söta kattungar så blir man ju så sugen på att skaffa egna, och vilket härligt sällskap dom är. Det märker jag nu när jag är hemma med familjens katt hela dagarna.. de är jättebra sällskap och jag vet inte hur det ska bli den dag jag flyttar hem igen, jag kommer sakna Maizy hur mycket som helst. Hon har ju nästan blivit "min katt" eftersom de är jag som är hemma med henne hela tiden och hon sover nästan alltid i min säng, och på dagarna är hon alltid där jag är.
Så när jag flyttar hem sen får jag nog skaffa mej två små kattungar :)
Dom små kattungarna..
När vi hade suttit och lekt med katterna ett tag så kom några kompisar till Cicci och Olle så vi satt där och kollade på när dom lekte lite och sen pratade vi en stund.. Sen ringer min telefon så jag går in i ett annat rum.
Det var min kusin Lina som ringde och jag har inte pratat med henne på jättelänge så de va såå härligt att prata med henne, och vi bestämde att vi ska ses sen efter nästa behandling när jag har min bra period, och de ser jag fram emot.
Vi pratade mycket om farfar och hur jobbigt de är att han är så sjuk och att inte veta när han kommer gå bort, och bara det här att man är så hjälplös och inte kan göra något.
Sen va Lina hos farmor idag och hälsade på och pratade lite och höll henne sällskap.
Det är jättejobbigt för farmor och även fast hon visar en tuff/stark sida för alla så gråter hon när hon är ensam och de gör mej så ledsen att hon har de så jobbigt.
Men ändå så är det ju så för oss alla, vi gråter och tycker att det här är hemskt så jag kan ju inte föreställa mej hur det känns för henne.. mannen hon har levt med i över 50 år ligger döende och det finns inget hon kan göra, mer än att vänta på att dagen då han somnar in kommer. Och har man levt ihop med någon så länge och gjort allt ihop och sen helt plötsligt är den borta och man blir ensam.. usch, det måste vara så fruktansvärt.. och det går nog inte att förstå hur det känns.
Nu ikväll så har jag och brorsan kollat runt lite på nätet efter olika julklappar och de va rätt kul att göra de ihop faktiskt.. vi satt ett bra tag och försöktet hitta dom perfekta julklapparna :)
Och sen kom även Cicci och Robban förbi några timmar, vi pratade lite om farfar och kollade på lite foton.. sen såg vi på solsidan så vi fick skratta lite också mitt i allt elände. De programmet är ju bara för roligt och jag förstår inte hur dom kan komma på allt,
Nu ska jag sitta vid datorn en stund till och sen ska jag gå och lägga mej och fundera på vad jag ska hitta på för skoj imorgon.
Godnatt!!
2012-11-17
01:15:10
Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva... livet är bara så orättvist..
Just nu vet jag inte vad jag tycker längre, jag vet inte vad jag tänker eller vad jag vill.. jag känner mej bara tom.
Jag är så ledsen och kan inte sluta gråta för varje gång jag tänker på farfar eller på de pappa har berättat idag, så blir jag bara ledsen..
Även fast vi på något sätt visste om de så hade vi ändå lite hopp och vi hoppades på att det skulle finnas en möjlighet. Nu vet vi att de inte finns något hopp kvar, vi vet att det inte finns något att göra.. mer än att vänta. Och det gör mej väldigt ledsen och arg.
Varför min farfar?? Han har aldrig gjort någon något ont, han är världens snällaste och godaste människa. Varför ska han råka ut för allt de här och behöva ligga där på sjukhuset och veta att de inte finns något att göra, att han bara får ligga där och vänta på att de blir hans tur...
Hur tar man att läkaren säger: Du är väldigt sjuk och din kropp och hjärta är för svagt. du kommer aldrig bli bra igen.. det finns inget vi kan göra. Hur hanterar man ett sånt besked? Det går ju inte.. jag kan inte föreställa mej vad farfar går igenom just nu och hur han mår, jag vet ju bara hur jag mår och jag mår skit så jag kan ju tänka mej hur han har de..
Det är bara så orättvist allting och jag är inte redo för de här, inte min farfar som är så snäll och alltid glad och positiv och som får oss att skratta varje gång han drar ett roligt skämt.
Den här dagen har varit jättejobbig för oss och vi har gråtit allihopa och tänkt massor på farfar.
Det började i förmiddags då pappa och hans syskon och farmor åkte till sjukhuset Eskilstuna där farfar ligger, det var bestämt att läkaren skulle berätta för farfar vad dom hade fått fram på provsvaren idag vid ett tiden. Farmor hade sagt till läkaren att dom inte fick säga någnting till farfar sålänge han var ensam på sjukhuset utan vänta tills dom va där.
Så vid ett tiden kom dom in till farfar och läkaren kom då och berättade för farfar att dom hade hittat cancer i halsen, i båda lungorna, och på flera ställen i magen. Och att det inte fanns något att göra, han kommer aldrig bli frisk igen. Pappa sa att blicken i farfars ögon när läkaren sa de va nåt fruktansvärt.. de va dödsångest i blicken..
Jag kan inte förstå hur jobbigt det måste ha varit för dom när dom va där på sjukhuset, och såg hur ledsen och förtvivlad farfar blev när han förstod att han inte skulle bli bra igen. usch... det är bara så hemskt allting och jag förstår inte varför de här skulle hända honom.
När vi sitter vid köksbordet och ska äta middag så har de bara gått kanske 20 minuter sen pappa kom hem och berättat för oss hur de såg ut och vad läkaren sagt, och jag hade tagit min mat och precis satt mej. Då blir min lillebror jätteledsen och går iväg till vardagsrummet med Lillis och pappa och jag sitter kvar vid köksbordet och äter.
Jag känner att jag blir helt tårögd och försöker göra allt för att stoppa de och lyckas också göra de, och sen efter en liten stund kommer dom och sätter sej vid bordet och äter. Och då ska min bror berätta att pappa och han hade pratat om farfar i bilen igår när dom åkte till innebandy träningen, och då blir han jätteledsen och börjar gråta igen.. Då när han sitter bredvid mej och är så ledsen så klarade jag inte av att hålla tillbaka de längre, så jag går iväg från bordet på en gång och går upp till mitt rum och lägger mej i sängen och bara gråter.
Jag tycker att de är så jobbigt att se människor vara ledsna, och när jag såg både min lillebror, Lillis och att pappa va ledsen så blev de bara för mycket
Efter en halvtimme så kommer Lillis och pappa upp till mej och vi pratar lite och så berättar dom att farfar inte vill att vi barnbarn ska komma till sjukhuset och se honom, han vill att vi ska ha kvar den bilden vi har av honom och inte minnas honom som han är nu
Och på ett sätt så förstår jag honom och tycker att det är bra för jag vill minnas farfar som den starka, pigga, glada härliga människa han är, och inte minnas honom ligga döende i en sjukhussäng.
Sen tror jag inte att jag hade klarat av att hälsa på honom, se honom så dålig och veta att det inte finns något jag kan göra för att få honom att må bra.
Men samtidigt vill jag träffa honom också, jag vill säga att jag älskar honom och att han har varit en jättebra farfar och att han betyder jättemycket för mej. Jag vill få de där avskedet som jag aldrig fick när mamma dog..
Varför ska de onda alltid drabba dom som förtjänar det minst..?
Farfar har rökt väldigt mycket, men han slutade för 21 år sen. Men det är därför han har lungcancer nu och cancern har spridit sej väldigt mycket och säkert väldigt fort nu i slutet.
Så därför vill jag säga till alla er som röker, snälla sluta!
Cancer är inte att leka med och de är inte värt att få de bara för att, du behöver dom där blossen, den där kicken, känslan du får när du tar morgonciggen, du kan inte sluta.. och allt va de nu kan vara.
Jag har aldrig rökt själv mer än att jag har testat några bloss när jag varit ung, så därför vet jag inte hur det är och hur svårt de är att sluta.
Men jag vet hur det är att gå igenom en cellgiftsbehandling, och det är verkligen inget man vill göra eller något man vill att ens vänner eller familjemedlemmar ska göra.. Så därför förstår jag inte hur man kan utsätta sej för något frivilligt som kan göra att man får cancer, och som kan göra att man behöver gå igenom en cellgiftsbehandling och som även kan göra att man dör. Jag förstår inte...
Jag hittade lite bilder på farfar som jag tänkte lägga upp.
Här fyller farfar 75år och vi har överraskat honom med en fest.
Här är från när min syster gifte sej.
2012-11-16
19:55:36
Det har hänt så mycket dom senaste dagarna så jag har massor att skriva om nu :)
I onsdags bakade jag på morgonen, det blev kladdkakemuffins.. tyvärr blev dom inte så kladdiga men goda ändå, jag som verkligen tycker om att baka och laga mat och sånt har längtat lite efter de.
Så skönt att orka göra saker igen och inte bara ligga i soffan och se på tv. Och den här veckan har jag verkligen orkat göra allt som jag vill göra, och det bästa är att jag har en vecka till att njuta av innan det börjar igen.. såå härligt :)
Mums :)
På torsdagsmorgonen åkte jag till Trosa och hämtade upp syrran och hennes hund och så började vi våran tripp mot Vetlanda!
Här är klockan kvart i nio på morgonen och vi ska precis sätta oss i bilen och åka.
Resan dit gick väldigt fort för vi pratade i stort sätt hela tiden. Vi stannade några mil innan Eksjö för att hunden (Figo) skulle få kissa lite och vi skulle få sträcka på benen lite. Sen fortsatte vi mot Eksjö, och där skulle vi möta Alexandra.
Vi hade bestämt att vi skulle luncha ihop, och att vi skulle plocka upp henne vid en bensinstation i Eksjö.. så när vi kommer till Eksjö så smsar jag henne att vi är framme och så står vi vid bensinstationen och väntar.
När jag ser henne komma gående så går jag ut ur bilen och börjar gå mot henne, och sen börjar jag springa och jag känner hur glad jag blir och får tårar i ögonen.
När jag kommer fram till henne så säger hon "åh, jag börjar nästan gråta" och jag kände ju samma sak så jag sa "ja, jag me" och så kramades vi. Och de va hur underbart som helst att få krama henne och jag va så glad.
Jag har aldrig känt den glädjen över att få träffa en vän innan, det går inte att förklara hur mycket jag har saknat henne och hur bra det kändes att få träffa henne igen.
Båda står där och har tårar i ögonen och ler och är glada och vi börjar gå mot bilen och så ger Alex mej en påse med jättefina saker i som hon har köpt till mej. Hon är helt underbar! Jag fick en mössa, jättefin och lite sådär "baggy" som jag gillar, och en jättesöt kopp med en påse te och en sån som man lägger te i. Jättefint verkligen.
Vi åkte till en restaurang som hade thailänskt, och där tog vi buffè. Det var riktigt gott men jag glömde bort att äta eftersom jag inte kunde sluta prata med Alex, det va så länge sen vi träffades och jag visste att vi bara hade en timme på oss att prata och umgås. Det kändes så bra att träffa henne och sitta där och prata och skratta som vanligt igen :)
När vi hade ätit klart så körde jag tillbaka henne till jobbet och när vi skulle säga hejdå så fick jag tårar i ögonen igen och samtidigt va jag bara så glad, jag hade längtat efter henne och den här dagen så länge så det va så härligt att få träffa henne.
Min syster sa faktiskt "jag har aldrig sett dej så glad och lycklig över att träffa en vän innan, och det märks att ni är bra vänner när man ser er ihop, när ni pratar och skrattar, och sen är ni väldigt lika till sättet."
De va jättekul att höra de, att de syns att vi är så bra vänner som vi är :)
Här är jag & Alex på restaurangen :)
Dom här fina sakerna fick jag av henne. Tack så jättemycket fina Alex!
När vi kom till lägenheten så började jag plocka bort mina kläder från garderoben och rensa ur allt i byrån och det i badrummet, så Pernilla som ska "passa" min lägenhet under tiden som jag bor i Södertälje får plats med sina saker. Och eftersom jag inte har bott i lägenheten på ett tag så va de rätt dammigt, så Emelie och jag städade och fixade lite.
Och när vi står och städar så ringde Anette och undrade om hon får komma förbi och säga hej, och de fick hon ju såklart. Jag blev så glad när hon kom, jag har inte träffat henne heller på så länge så de va jättekul att träffa henne. Hon hade med sej en liten tomte och en julklapp till mej, så go hon är :)
Sen kom Philip förbi en stund och vi satt och pratade i kanske en timme och jag va så glad att han kom, att han tog sej tid att träffa mej.. Han är verkligen en bra vän och jag har faktiskt saknat honom.
När Philip hade åkt så kom Pernilla och kollade på lägenheten och sen gav jag henne nycklarna. Jag hoppas verkligen att hon kommer trivas där och det tror jag att hon kommer göra, för igår kväll fick jag ett sms där de stod "trivs redan i lägenheten så de här blir super bra" :)
När vi var klara i lägenheten så åkte vi bort till min underbara arbetsplats ICA MAXI!
Det va verkligen så himla roligt att vara där och träffa alla igen, så mycket som jag har saknat dom.
Jag träffade ganska många och vi stod och pratade ett bra tag och de va så kul, och jag längtar tillbaka tills när jag kan börja jobba igen med dom underbara människorna :)
Och så va de kul att se förändringarna som hade gjorts i förbutiken och posten, och att kassa 1 va borta.. de såg lite annorlunda ut. Men de är kul med förändringar så de kommer bli jättebra sen när det är klart.
Det kändes så skönt när nästan alla sa att jag ser pigg ut, och att jag ser piggare ut och att jag ser ut att må bättre nu än vad jag gjorde förut.. innan jag började med behandlingen.
Och de stämmer ju faktiskt, för innan behandlingen hade jag ju så ont i magen och armen och mådde inte så bra. Nu har jag varken ont i magen eller armen och jag mår bra ganska många dagar per månad.
Så de är kul att det syns att jag mår bättre och att jag inte ser sjuk ut.
Sen fick jag en jättepåse med massa saker i från alla jobbarkompisarna, och det blev jag så glad över. Att dom tänker på mej och lägger ner tid på att göra mej glad, de betyder så mycket.
Allt de här fick jag :)
Efter vi hade varit på Maxi så tänkte vi att vi skulle åka hem eftersom det tar ett par timmar att åka hem och klockan va runt fem.. men så kände jag att jag bara va tvungen att åka förbi Johanna och säga hej, henne har jag ju också saknat massor.
Och eftersom vi skriver nästan varje dag så känner jag att jag vill träffa henne också, så de va jätteroligt att träffa henne och lilla Maja.
Vi åkte även förbi familjen Bondesson och hälsade på en stund, de va så länge sen jag träffade dom så de va jätteroligt.
På vägen hem kände jag mej jätteglad och lycklig på något sätt. alla intryck och alla som jag fick träffa och bara de att jag va hemma i Vetlanda igen.. Det gjorde jättemycket och de kommer jag leva länge på, men jag har redan börjat planera för när jag ska åka ner igen. Och då ska jag stanna längre, för tiden gick så himla fort.. jag hann inte med allt jag ville göra den här gången, så nästa gång ska jag stanna över en natt.
Så i Januari nån gång ska jag åka ner igen. Längtar redan :)
TUSEN TACK TILL ALLA MAXIANER FÖR ALLT DE FINA JAG FICK!! <3
2012-11-14
15:29:24
Nu är jag inne i stan och har precis lämnat tillbaka en av mössorna som jag köpte i söndags, den va väldigt obekväm att ha på sej när man inte hade nåt annat på huvudet.. Den satt så hårt och de gjorde nästan ont, inte alls skönt så den lämnade jag tillbaka.
När jag gick där på stan så gick jag förbi ett uteställe som jag va på jätteofta när jag va yngre. Jag har så många minnen därifrån och jag saknar den tiden hur mycket som helst. De va innan alla bekymmer med magen och tumörerna hade kommit, så de va då när allt va "bra".
Va mycket man tänker och känner bara av att se ett ställe som man va mycket på och som man verkligen tyckte om..
Ibland kan jag känna att jag saknar den tiden litegrann men ändå så känner jag att jag trivs väldigt bra med mitt liv som jag har just nu också.. Förutom tiden som är nu när jag går igenom cellgifter, jag menar mitt liv i Vetlanda. Jag trivs jättebra med mitt jobb, jag har underbara vänner och snart hoppas jag att jag har en större och bättre lägenhet också. Det enda som saknas är en man.. :) men det kommer nog..
Nu ska jag åka till maxi och handla lite som syrran och jag kan ha i bilen imorgon när vi åker till Vetlanda.. Jag har längtat efter att åka dit så himla länge så jag ser fram emot imorgon.
Få träffa alla härliga jobbarkompisar, och få träffa Alexandra, och Philip och förhoppnings Johanna också :) ska bli såå kul!!
2012-11-13
17:00:00
Nu har jag suttit i soffan hela dagen och kollat på olika serier, och det har varit rätt skönt faktiskt att bara få slappa och inte göra någonting. Jag hade fullt upp igår så därför blev den här dagen väldigt lugn, men det har iallafall varit en bra dag även om jag inte har gjort så mycket.
Jag mår bra nu så alla dagar är bra känns det som och det är så härligt :)
Jag träffade brorsan igår igen, jag ringde till han på dagen och frågade om han kunde komma och hjälpa mej att byta lampa på bilen efter han hade jobbat färdigt. Han kom hit efter han hade jobbat klart och efter han hade bytt lampan så ställde vi oss och pratade en stund och det kändes bra att prata lite bara han och jag. Sen säger han "Malin, det känns jätteskönt att ha dej hemma!" Det gjorde mej glad när han sa det :)
Igår va jag iväg och köpte ny halvljus lampa till bilen, beställde pizza, plockade ur och in i diskmaskinen, gick en promenad, och så lagade jag middagen. Jag lagade korvstroganoff och ris och det va tydligen gott för pappa åt en väldigt stor portion :) Edwin gillar inte de så han gjorde jag pasta och stekt falukorv till.
Jag är inte van att göra så mycket samma dag nu för tiden så därför blev jag lite trött på kvällen igår och jag har varit lite seg idag.
Pappa var hos läkaren igår och fick beskedet att han kommer att opereras i början av nästa år.
Hans höftkula är helt slut eller sliten eller vad man säger, den är så dålig som den kan bli.. så han måste göra en höftkuleoperation. Egentligen är han för ung för en sån operation, men läkaren sa att han behövde operationen.
Nu har pappa så ont i benet och en operation kommer förhoppningsvis göra det bättre, så jag tycker att det är bra att han ska göra den, även fast alla operationer har risker. Men så som han har det nu kan han inte fortsätta att ha.
Sen kommer det säkert bli att jag får åka och köpa tidningen, laga middag åt honom och såna saker sen när han är hemma och är sjukskriven och går på kryckor. haha men så får det bli :)
Nu ska jag gå och duscha lite fort innan maten är färdig, idag är det pappa som lagar maten.. potatisbullar och bacon blir det.. de blir gott :)
Jag åt pizza till lunch både idag och igår, väldigt gott :)
2012-11-12
22:31:00
Jag har väldigt ofta blivit vän med såna som inte visat sej vara så bra vänner efter ett tag. Det är många som har utnyttjat och sen pratat skit bakom ryggen på mej.
Jag vet att jag kanske får skylla mej lite själv eftersom jag är för godtrogen, jag tror att alla är snälla och att dom inte skulle kunna göra nåt.
Men sån är jag, jag tycker att alla är snälla och jag tror gott om alla tills dom visar motsatsen.
Jag har haft vänner som jag litat på och som jag trott varit bra vänner, men sen en dag fick jag höra att det inte alls va så.. Jag fick höra massa saker som hade sagts bakom min rygg.. och sånt sårar.
Jag tycker inte att man gör så om man är vänner, såna vänner kan man lika gärna vara utan.
Hon hade bland annat sagt att jag "hittade på saker" eftersom jag har varit med om ganska mycket i mit liv och det tyckte hon va konstigt..
Men varför skulle jag hitta på att jag har varit med om en stor bussolycka?
Varför skulle jag hitta på att jag har en tumör vid axeln som trycker på och gör att jag får ont i armen?
Varför skulle jag göra de..? Vad får jag ut av att göra det..? Att folk ska tycka synd om mej? Nää, jag är verkligen ingen som tycker om när folk tycker synd om mej, snarare tvärtom isåfall.. jag går och har ont utan att säga något och låssas att allt är bra istället för att gnälla.
Jag är väldigt glad över att jag bröt kontakten med vissa människor för idag har jag så bra vänner och jag är så glad över att jag har dom. Dom är verkligen riktiga vänner och vännner som alltid ställer upp och alltid finns där. Även om det är jobbigt så finns dom kvar, dom stöttar och hjälper till.
Jag är så glad över att ha dom som vänner och jag längtar såå tills den här behandlingsperioden är över så jag får träffa dom igen.
Även fast jag inte bor i Vetlanda just nu och kan träffa dom så hörs vi varje dag iallafall, och det gör att de inte känns lika jobbigt att vi inte kan ses.
Men snart är det vår och då kommer jag hem igen, och vi kommer ha massor att ta igen då Alexandra & Johanna ;)
Alex och jag i slutet av september.
Alexandra blev jag vän med för bara några månader sen, men vi klickade väldigt fort.
Vi träffades för första gången i juli och efter att bara ha träffats några gånger så va de som att vi hade känt varandra hur länge som helst, vi klickade verkligen på en gång.
Nu har vi umgåtts en del och varje gång vi ses så har vi alltid så kul, allt känns så avslappnat och bra och jag trivs så bra med henne. Hon är verkligen en jättehärlig och underbar människa och hon ställer alltid upp och är alltid glad.
Sen jag fick veta att jag skulle gå igenom cellgiftsbehandlingen så har hon funnits där för mej varje dag.
Hon kom med en hel påse med godis och tidningar och ett "må-illa-armband" till mej att ha på sjukhuset. Så snäll!
Johanna och jag har bara träffats några gånger, vi började umgås nästan precis när beskedet om behandlingen kom. Så vi hann bara lära känna varandra lite innan jag åkte in på behandling, och nu bor jag 30 mil bort.
Men även fast jag bara träffade Johanna några gånger så märkte jag på en gång att hon är en genomgo och underbar människa. Jämt glad och såå härlig är hon!
Vi skriver i stort sätt varje dag och hon gör så mina dagar går fort, och jag blir alltid lika glad när jag skriver med henne. Hon har varit så snäll och stöttande nu under tiden jag gått på behandlingen och verkligen brytt sej och funnits där.
Hon kom även hem till mej med en blomma när jag mådde riktigt dåligt och det uppskattade jag jättemycket.
Så dom här två tjejerna är verkligen fantastiska människor och såå bra vänner! <3
Nu ska jag snart krypa ner under täcket och sova, dom andra i huset sover redan så det är bara jag som är vaken :)
Jag tänkte också passa på att säga att jag har riktigt dålig mottagning på mobilen här ute, så om jag inte svarar på sms så är det inte för att jag struntar i att svara utan då har inte smset kommit fram till mej. Så skicka igen om ni inte får något svar :)
Godnatt!
2012-11-12
12:20:00
Imorse kände jag mej lite småkrasslig när jag vaknade, men det gick faktiskt över rätt fort.
Så när jag hade tagit mina tabletter satte jag mej och åt frukost med Lillis och pratade lite. Sen vid nio så åkte hon, och då satte jag på mej lite kläder och sen gick jag ut på en morgonpromenad. De va så härligt att komma ut och känna att de inte va så kallt utan jätteskönt ute, och solen sken.. Underbart väder.och dagen blir så mycket bättre när man vaknar och solen skiner, man blir mycket gladare och piggare. Det är ju hemskt när man vaknar och det är regn och grått ute..
Jag hade ju en sån bra dag igår och kände mej som vanligt och de va nog viktigt. Jag tror de är bra att jag har några såna dagar där jag får känna mej vanlig och allt annat än sjuk. Inte för att jag känner mej sjuk egentligen, jag har ju haft några väldigt bra dagar nu och har fått njuta av att jag mått bra. Jag har ju lite sämre dagar också efter jag har fått behandlingarna när jag känner mej hemsk.. orkar bara ligga och vila och blir väldigt orkeslös när jag gör minsta lilla. Så jag har ju dagar när jag känner mej sjuk, men jag har fler dagar då jag känner mej frisk och pigg och mår bra.
Jag mår så pass bra nu och folk som träffar mej tycker inte att jag verkar sjuk, och framförallt så ser jag inte sjuk ut säger dom. Och det känns jättebra, och jag blir så glad när jag hör det eftersom de va de jag va mest orolig för. Hur jag skulle se ut och att jag skulle se sjuk ut.
Jag vet att jag kommer se lite sjuk ut sen när ögonbrynen försvinner, men det går ju att måla dom så det kommer nog gå bra iallafall.
Jag har redan börjat tappa lite av ögonbrynen, och just nu ser dom väldigt smala och tunna ut. Jag har inte noppat ögonbrynen sen den 1 oktober eftersom jag inte ville ta bort något som sen kommer försvinna helt och som jag kommer vilja ha tillbaka. Det kändes bara fel att noppa bort nåt som jag kommer längta efter när de är borta, så därför har jag bara låtit dom vara.
Och man kan ju tänka sej att jag borde ha värsta buskarna till ögonbryn om jag inte noppat på 1,5 månad, men det har jag inte :) Eftersom cellgifterna gör att all hårväxt stannar upp helt så växer ju inte några hårstrån ut och ögonbrynen är som dom va den 1 oktober.
Dock så har jag börjat tappa lite av hårstråna på ögonfransarna också och de känns jättetråkigt.. jag trodde att jag skulle få ha kvar dom men förhoppningsvis så tappar jag inte alla utan bara några få, och tappar jag alla så gör jag. Då hoppas jag att dom växer ut fort sen när allt är klart.
När man är klar med behandlingen och börjar leva sitt vanliga liv igen så vill man ju att allt ska växa ut så fort som möjligt så man ser ut som vanligt. Man vill inte se sjuk ut när man är frisk, man vill kunna sminka sej och se ut som man gjorde innan.. och har man inga ögonfransar så är det lite svårt att sminka sej och se ut som innan. Men jag hoppas att jag får behålla det mesta av dom så jag kan måla dom som vanligt :)
Nu ska jag åka och köpa en ny lampa till bilen eftersom den har gått sönder igen.. känns som lamporna går sönder hela tiden. Tur att brorsan kan sånt så han kan byta den åt mej i eftermiddag. :)
2012-11-11
21:15:04
GRATTIS PÅ FARS DAG PAPPA!! <3
Åh vilken härlig och rolig farsdagsmiddag vi har haft.. Vi fick kalvstek, potatis och sås, sen till efterrätt fick vi blåbärspaj :)
Jag kunde ju såklart inte äta blåbärspajen.. det va alldeles för sött och smakade konstigt.. jäkla smaklökar! haha.. nä men det är ju inget att göra åt men varför måste goda saker smaka konstigt för. Bättre att jag inte kan äta såna tråkiga saker som jag inte tycker om istället!
Efter middagen provade vi gamla glasögon som vi har haft när vi va små och de va så kul att se sej själv och dom andra i dom små glasögonen.. haha.. man kommer ju ihåg när man hade dom, även fast de va hur många år sen som helst.
Jag tog lite bilder idag så nu kommer en bildbomb! :)
Alla syskon med glasögonen från när vi va små..
Robban (bror) och Ciccis man Olle.
Cicci (syster) och Emelie (syster) och Emelies kille André.
2012-11-11
16:30:00
Idag åkte jag, Edwin och Cicci in till stan och shoppade. Vi skulle köpa farsdags present till pappa och så skulle jag leta efter några mössor som jag kan ha inne. Vi hittade ett par byxor och trisslotter till pappa och så hittade jag två par mössor till mej.
Vi tog en liten fika på stan oxå, prinsesstårta bit.. Mums :)
Sen när vi kom hem från stan så gick Cicci och jag iväg och målade igen och nu kommer snart alla syskonen + respektive hem på middag för att fira fars dag :)
Jag målar.. :)
Fikar med syskonen..
Köpte två mössor på stan.
2012-11-10
20:20:17
Oj vilken härlig dag det har varit idag, jag har gjort något hela tiden.
Jag vaknade imorse och då har jag sovit heeela natten och inte vaknat en enda gång.. och det har inte hänt sen jag började med behandlingen den 1 oktober. Kändes så himla skönt och jag kände mej verkligen utvilad och pigg när jag vaknade.
När vi satt och åt lite sen frukost så kom mostrarna förbi på fika och vi satt och pratade med dom ett tag och hade de trevligt. Sen kom även min kusin Madde förbi en stund, och eftersom våran micro har gått sönder och Madde hade en som hon ville bli av med så gick vi bort till henne en liten stund och hämtade den. Och när vi kom hem så satte jag mej och åt pannkaka och pratade lite med Lillis medans hon städade/fixade i skafferiet.. Hon slutade röka i torsdags så hon måste ha saker att göra hela tiden för att inte tänka på att hon är röksugen.. eller nåt sånt.. jag har aldrig rökt så jag vet inte hur det är att vara beroende och sen sluta med något sånt.
Vid halv ett tiden kom syrran (Cicci) och åt lite lunch och sen skulle hon måla en bokhylla så då hängde jag med till snickeriet där bokhyllan var. Vi målade och pratade massa och medans den skulle torka så gick vi bort till våran morbror (Snucke) och hans familj på lite fika :) Vi fick en jättegod sockerkaka, hur god som helst! Sen satt vi där och pratade ett tag och sen gick vi tillbaka och målade igen.
När vi hade målat klart första lagret så gick vi hem till pappa och dom och åt middag och så kom Ciccis man förbi och åt också.
Och nu har vi suttit och pratat ett tag.. Känns som dagen bara har flygit förbi..
Här är syrran mitt uppe i målningen..
Sen fyller ju faktiskt farfar 76år idag. Så jag hoppas att han har haft en bra födelsedag även fast han ligger på sjukhus och är jättedålig.
Hittade en bild från hans 75års dag förra året.
STORT GRATTIS FARFAR!<3
2012-11-09
19:19:32
Åh vilka underbara kusiner jag har, dom va precis här med en blombukett och ett kort till mej.
Va ett tag sen jag träffade dom så de va kul :) Och jag blev så glad att dom kom med blommor.
Sen pratade vi rätt mycket om farfar och hur dålig han är och de va jättejobbigt.
Vi har precis fått veta att farfar har lungcancer och att det inte ser bra ut. Hans kropp är i väldigt dåligt skick och en cellgiftsbehandling tror jag inte att han skulle klara av, han är alldeles för svag..
Men nu väntar vi bara på att få höra vad dom kommer fram till på sjukhuset i Eskilstuna, farfar är där hos några specialister.. Så dom ska väl ta fler prover och så.. så vi kan bara vänta..
Även fast jag inte vill tänka så så vet jag att han inte har långt kvar, jag vet att han inte kommer leva så länge till. Och det känns bara skit...
Nu ska jag lägga mej i sängen och kolla på film, och äta chips.. har fått nån dille på dillchips nu.. jag vet inte om det kan ha att göra med att det smakar mycket, mina smaklökar har ju ändrats en del och vanliga lantchips smakar ju inget och det kanske är därför de är såå gott med dillchips, just för att dom har mycket smak. Jag har alltid gillat dillchips bäst men nu är dom bara såå goda :)
2012-11-09
14:54:54
Nu har syrran precis varit här och vi har ätit lite lunch ihop, kycklingrullar blev det. Idag smakade maten faktiskt och det va härligt.
Vi pratade lite om farsdag på söndag och vad vi ska hitta på till pappa, och det blir nog en skjorta ser det ut som nu.. Men det blir jag och min andra syrra som åker in till stan på söndag och shoppar så vi får se vad vi hittar för skoj :) Då när jag ändå är inne i stan så ska jag kolla om jag hittar lite tunnare mössor, och nån tjockare också. Kan vara skönt att ha lite variation och inte ha samma jämt, även fast jag har sjalar också så är det skönt att ha lite fler mössor så man kan variera sej lite.
Nu sitter jag med lillebrorsan och kollar när han spelar tvspel, jag funderar på ifall jag också ska börja spela lite Fifa 13 jag med nu när jag bara är hemma hela dagarna så jag blir lika bra som han och kan ge han en riktig match nån dag..
Fast han är riktigt bra så jag struntar nog i det, kommer få spela hur mycket som helst om jag ska komma upp i hans nivå annars :) Och jag är ingen tvspels människa egentligen.. så jag fortsätter nog att titta på istället :)
Här är en bild på han och mej från 2010 när jag överraskade honom med att komma upp på hans födelsedag och så fick han ledigt från skolan för att åka in till stan och shoppa och äta ute med mej! :) Jag va väldigt blond och korthårig:)
2012-11-09
10:07:31
Godmorgon!
Det är skönt när man vaknar och solen skiner, samtidigt är det frost ute så det är säkert rätt kallt. Men solen gör mycket och man blir gladare när man ser sol och klarblå himmel istället för regn och en grå himmel :)
Imorse vaknade jag vid sju tiden och det första jag kom att tänka på var att jag glömde ta mina tabletter igår kväll, och jag tänkte "åååh, nu kommer jag säkert må illa hela dagen.." men jag kände inget illamående.. Jag kände mej som vanligt när jag vaknade. Så jag hoppas att den här dagen blir bättre än dom har varit dom senaste dagarna.
Och det kändes jätteskönt så jag låg kvar i sängen till åtta när jag ska ta morgontabletterna. När jag kommer upp och har tagit mina tablettter så sätter jag mej och äter min vanliga "första frukost."
Direkt när jag vaknat äter jag alltid yoggi jordgubb 4,5 % och havrekuddar.. sen efter nån timme så tar jag smörgås och ägg eller nyponsoppa. Eftersom min mage inte är som vanligt så kan jag inte äta allt på en gång, det blir för mycket och jag mår illa.
Det är ju tumörerna som trycker på tunntarmen och dom sitter på varsin sida av tunntarmen och när maten då kommer så blir det för trångt att passera.. Det är som att det blir stopp och jag får jätteont i magen och kan inte äta. Så det är därför jag får äta lite men ofta.
Men nu när jag går igenom den här behandlingen så ska det förhoppningsvis ändra sej snart. Tumörerna ska ju krympa och sen förvinna helt och då kommer jag inte ha några problem med magen mer. Och det kommer bli såå skönt, att kunna gå ut och äta på restaurang och orka/kunna äta upp allt utan att behöva lämna hälften som jag alltid får göra. Först är det ju tråkigt att inte kunna äta upp all maten som man beställt, och sen är det ju lite pinsamt att inte kunna äta upp allt när alla andra äter upp och jag får lämna.. Men snart är det ändring på det :)
Härliga morgon :)
2012-11-08
16:11:55
Vilket tråkigt väder det har varit idag, regnat och varit grått hela dagen.. jag har alltså inte varit ute och gått nåt idag utan bara legat hemma i soffan och kollat på tv och vilat.
När man är hemma hela dagarna så blir det ju att man börjar se på olika serier och program som går på dagarna, och det är program som jag inte skulle se på annars. Men nu när man inte orkar göra så mycket annat än att se på tv så har man sett på lite serier och nu måste jag nästan se det varje dag för att inte missa något.. man blir lite fast.. jättekonstigt att det blir så egentligen, att man fastnar för något som man egentligen inte tycker är bra :)
Dagen har väl varit sådär idag med, har fortfarande den där konstiga känslan i magen så jag har inte ätit så bra idag heller. Jag har ätit men det smakar inte och jag har inte ätit lika mycket som jag åt förra veckan.
Min syster var här tidigare idag och hon sa att det kanske kan vara så att det händer väldigt mycket i magen med tumörerna nu, att dom börjar krympa. Det kan göra att det känns lite konstigt och obehagligt i magen, och att det kan va därför det känns som det gör. Så jag hoppas att det är så eftersom det är målet, att tumörerna ska krympa och försvinna och sen inte komma tillbaka.
Jag duschade innan idag och det är fortfarande lika konstigt att duscha och tvätta håret, eller inte håret utan huvudet eller vad man nu ska säga. Det är obehagligt och konstigt men ändå skönt på nåt sätt eftersom det inte är lika hårt och stickigt längre, utan det börjar bli lite mjukare. Jag har märkt att det lossnar mer och mer av det lilla stubb jag har kvar på huvudet så snart är det nog helt kalt.. Men för mej spelar det ingen roll ifall jag har lite stubb eller ingenting, det gör inte så stor skillnad tycker jag.
Det märks att hårväxten har stannat upp för jag behöver inte raka benen eller nånting längre och det är jätteskönt, så det ska jag njuta av dom här månaderna och se som lite positivt :)
Nu sitter brorsan och jag här nere i soffan, han spelar tvspel och jag sitter med datorn i knät och skriver och kollar runt lite på olika lägenheter.. Mest för att se vad som finns och få lite inspiration på hur jag vill ha min nya lägenhet. Men det finns inte så mycket ledigt tyvärr, fast egentligen gör det inget att det inte finns så mycket nu eftersom jag inte behöver lägenhet förrens i vår/sommar. Men det hade ju varit kul att se lite olika lägenheter och få drömma lite :)
Mina krav för nästa lägenhet är att den ska ha ett ordentligt kök, där kylskåpet får plats och med fler än 2 skåp, ett sovrum och en balkong. Så en 2:a ska jag ha, det är för litet med en 1:a.
Billigt är ju bra, men nu föredrar jag faktiskt mer att trivas i lägenheten och att kunna laga ordentlig mat och få plats med ett bord som man kan sitta och äta vid. Så jag längtar lite till att få kolla på lägenhet, och vill kolla nuu :)
Här är min lilla lägenhet som jag har nu, som jag inte ska ha kvar så länge till förhoppningsvis.
2012-11-07
19:51:39
Varför blir jag alltid så trött när jag gör minsta lilla... minsta lilla ansträngande som inte innefattar att ligga i sängen eller i soffan och kolla på tv, gör mej helt konstig och trött.
Hela dagen idag har bara varit skit. Jag har sovit dåligt, har inte kunnat äta knappt nåt för att jag har haft ont i magen och har fortfarande. När jag ätit så har det bara smakat illa och så har det tagit stopp på en gång, så jag har inte fått i mej nästan nåt. Sen har jag haft en sån "gråta för allt"-dag idag.. jag vet inte varför men allt har bara känts så tråkigt och meningslöst.. "här ligger jag dag ut och dag in och orkar ingenting"
Ingenting är som det var förut och de gillar jag inte.. jag vill bara ha tillbaka min vanliga vardag.. mina vanliga roliga helger.. jag vill bara att allt ska bli som förut.
När jag tänker på allt som har blivit skit bara för att jag blev sjuk och behövde gå igenom den här cellgiftsbehandlingen så blir jag bara ledsen.. jag va så glad och trodde så mycket på det och att det skulle bli något bra, och att det bara behövdes mer tid.. Och så kom behandlingen upp och förstörde allt.
Det känns jättetråkigt men nu är det som det är.. och det är väl sånt man får räkna med och bara acceptera antar jag.
Idag åkte jag in till centrum för att jag skulIe till apotektet och hämta ut Zofran som jag får mot illamåendet. När jag kommer dit så finns det inget recept på det så läkaren måste ha missat att skicka det. Sen gick jag därifrån och eftersom jag ändå hade åkt upp till centrum så gick jag in på ica för att handla. Igår va jag sugen på glass och läkaren har sagt att det är bra att äta glass så därför köpte jag bigpack glass och choklassås.
Men när jag kom hem så va jag inte alls sugen på något eftersom jag hade varit konstig hela dagen så jag tog en smörgås och sen gick jag upp och la mej. Jag va jättetrött och kände inte för nånting.. men jag kunde inte somna utan jag låg bara och tänkte och blundade..
Sen kom pappa upp och sa att maten va färdig, brorsan hade beställt hamburgare med bröd och det tänkte jag kanske kunde funka att äta eftersom jag gillar det.. men det smakade liksom inget.. jag åt upp nästan hela hamburgaren iallafall innan det sa stopp och sen gick jag upp på rummet igen.
Och nu ligger jag fortfarande här i sängen, jag vet att man har såna här dagar och att det är fullt normalt att deppa ihop lite under en sån här behandling, det vet jag. Men jag måste ändå säga att jag hatar dom här dagarna när man gör det. När man mår skit och allt känns förjävligt och att det känns som evigheter innan man får vara som vanligt och får leva sitt vanliga "bra" liv igen. Alla dagar är ju så olika så förhoppningsvis har jag en bättre dag imorgon, jag hoppas det iaf :)
Jag åt en god frukost imorse iallafall! :)
2012-11-07
11:04:25
Inatt har varit en väldigt tankefylld natt och jag har inte sovit mycket alls.
Min farfar har varit sjuk en tid och åkt in på sjukhus men har fått komma hem igen för att han blivit lite bättre igen varje gång. Men nu ligger han på sjukhus igen och det ser tydligen inte så bra ut.
Det gör mej så ledsen att veta att farfar ligger på sjukhus och lider och mår dåligt och kanske inte har så långt kvar.
Jag vill inte riktigt ta till mej att han är så dålig och jag kan inte tänka mej hur det skulle vara om han inte fanns mer.. det går bara inte.. han är min lilla farfar som jag har gjort så himla mycket roligt med under min uppväxt.
Jag har förlorat så många som står mej nära och jag vet inte om jag orkar mer, det känns som att det har varit tillräckligt den senaste tiden också.
På lördag fyller farfar år och jag hoppas att han blir lite bättre och får lämna sjukhuset så han får fira sin födelsedag hemma hos farmor. Så nu ska jag hålla tummarna för att farfar återhämtar sej och får några år till att leva.
Vi behöver dej här farfar<3
2012-11-06
22:00:56
Haha väldigt bortskämd katt vi har här hemma.. hon vägrar att dricka vatten nån annanstans än direkt ur kranen.
Och hon sitter och "jamar" tills man sätter på kranen åt henne, hon ger sej verkligen inte.
Sen är hon väldigt bestämd av sej, det ska alltid vara på hennes villkor. Men såå mysig och härlig katt, och det är skönt att ha sällskap på dagarna. Dagarna blir ju rätt långa och tråkiga och det är en del månader kvar.
Även fast jag vill göra saker så orkar jag inte.. och den första veckan sa läkaren att jag ska hålla mej hemma, jag får ta promenader och så men jag ska undvika ställen där det är mycket folk på.
Och så ska jag vila mycket och återhämta mej den första veckan. Jag förstår att man ska vila mycket i början eftersom man är så trött och orkeslös av allt om man har i kroppen, och det gör jag också.. jag gör inte allt för mycket på dagarna mer än att äta och ligger i soffan och kollar på tv eller ligger i sängen och vilar eller sover.
Den här dagen har varit lite blandad, trött, lite piggare, trött igen.. och så har det hållt på så. Men det vet jag ju om, det är såhär i början och sen blir det bättre och jag blir pigagare och piggare.
Annars om man ska se lite positivt på det så va jag mycket tröttare förra gången under den här perioden.. då sov jag nästan direkt när jag kom hem på måndagen och sen sov jag i stort sett hela tiden fram till fredagen, jag va bara uppe och åt.. men den här gången så va jag rätt pigg igår och idag har ju varit lite upp och ner och jag har varit trött, men ändå inte lika trött som förra gången.
Nu ikväll har jag ätit både chips och smörgåsar och är nöjd för idag, är alldeles för trött för att vara uppe längre så nu blir det sängen för mej :) Godnatt!
2012-11-06
12:52:00
Då var det dagen efter behandlingen och jag känner mej helt okej, jag har haft lite ont i magen eller känt mej lite konstig.. har inte haft direkt ont, utan mer haft en konstig känsla i magen. Jag vet inte om det har lite med medicinerna att göra eller om det är annat men lite jobbigt är det. Annars känner jag inte av så mycket, lite tröttet och att jag inte orkar så mycket bara.
Det kändes skönt igår när jag var på sjukhuset och läkaren säger att nu för tiden är det mer vanligt att man mår bra än att man mår jättedåligt under en cellgiftsbehandling, man är lite trött och har lite illamående, men annars mår rätt bra. Sen kunde det ju dippa från behandling till behandling, så bara för att man mår bra ena gången så behöver man inte göra det nästa gång.
Och ibland mår man lite dåligt på en gång och ibland kan det ta några dagar innan det kommer. Det är väldigt olika från gång till gång, och som jag kände det första gången skulle jag nog inte behöva känna det igen. Och det va så skönt att höra för det var en mardröm att må så dåligt och inte ha nån kontroll, så så vill jag aldrig mer må och förhoppningsvis slipper jag det. Sen var det mycket som spelade in att jag mådde som jag mådde också att jag fick en medicin som inte va så bra för mej tydligen. Jag fick Primperan mot illamåendet, och den tablettens biverkningar är blandannat, stickningar, krypningar, och domningar i benen, rastlöshet, orolighetskänsla i kroppen.. det var iallafall dom jag kände av och när man går igenom cellgifter och redan mår dåligt så va dom biverkningarna jättejobbiga.
Men sen jag slutade med dom så har jag ju mått mycket bättre, varit glad och tänkt positivt :)
Nu skiner faktiskt solen lite och jag ska gå ut och ta en promenad, läkaren sa att det var bra att gå ut och få lite frisk luft och att leva så bra som möjligt, Så om jag äter bra, mår bra och är glad och gör sånt som jag brukar så svarar man oftast bättre på beandlingen. Och jag vill ju inget hellre än att svara bra på behandlingen och bli frisk fort så därför ska jag försöka få lite motion varje dag, äta bra och ofta och göra sånt jag tycker om att göra :)
2012-11-05
14:57:00
Nu har jag fått min behandling för idag så nu har jag gjort klart andra behandlingen! :) känns så skönt att jag redan gjort två behandlingar.
Idag på sjukhuset tog det dock lite längre tid än det brukar ta eftersom det var ganska många läkarstudenter där som skulle sätta nålarna och ta proverna m.m.
Hon som skulle sätta nålen på mej fick sticka 4 gånger innan hon fick den rätt.. Jag är inte nålrädd men jag tycker ju inte om när dom sticker så det var lite jobbigt när hon stack så många gånger. Och sen visste jag ju att pappa satt nere i fiket och väntade.. Han fick vänta i två och en halv timme.. Tur han hade kaffe och Expressen :)
På väg hem från Linköping stannade vi till på nyköpingsbron och köpte godis. Det är ett godisställe där inne som har över 700 sorter.. Så både pappa och jag kände att vi inte bara kunde åka förbi utan vi skulle gå in och kolla lite..
Och båda köpte en hel del :)
Jag är ju en gottegris och älskar allt onyttigt så nu är kvällen räddad.
Om jag nu är pigg ikväll, det vet jag inte än men jag hoppas ju det. Jag hoppas att jag mår som jag gjorde förra veckan. Sen tycker jag att det är skönt att veta att nu är det 3 veckor tills jag ska få nästa behandling.
Så nu är jag "långledig" och då blir jag glad bara av det, så det kanske gör lite positiv nytta oxå :)
Goooodis! :)
2012-11-04
20:12:50
Idag har varit en slapp dag, inte för att jag har mått dåligt eller så utan för att vila upp mej inför imorgon när jag ska in på behandling igen. Samla krafter så att denna omgång går lika bra och förhoppningsvis så mår jag inte så dåligt denna gång heller. Jag håller tummarna för att jag ska få må lika bra som jag gjort den här veckan, för den här veckan har jag bara haft en dålig dag och det har varit jätteskönt :)
Vi har ätit kebabtallrik jag och brorsan och Lillis tog pizza.. Pappa valde att äta annat så han ville inte ha nåt från pizzerian, men jag tror nog att han ångrade sej lite när vi kom hem och han såg vår mat :) hehe.. Men så går det!
Så idag har jag suttit och rensat datorn nästan hela dagen, den är så seg och gammal så jag rensade bort hur mycket som helst så nu hoppas jag att den blir lite bättre.
Sen har jag bestämt att när jag är frisk så ska jag unna mej en ny dator, en lite mindre bärbar smidig lätt dator ska jag ha :)
Sen så tog jag några bilder på "mitt nya jag".. eller på "mitt tillfälliga jag" eller vad man ska säga.
Jag kände att jag ville visa lite hur jag ser ut nu och att jag inte ser "sjuk" ut. För det känns som att många tror att jag ser sjuk ut och inte vågar höra av sej till mej, men det gör jag ju inte och det vill jag att alla ska se och förstå också. Jag har ju sagt att jag inte ser sjuk ut och att jag mår bra för det mesta men det är nog svårt att förstå och ta till sej det bara genom ord också, så det är bra att jag visar hur jag faktiskt ser ut nu.
Sen blir man ju bara såå glad av alla kommentarer man får på Facebook när man visar hur man ser ut i peruken.. jag bara läser dom om och om igen och ler :) Tack så mycket<3
Så nu kommer lite bilder som jag tog förut idag!
2012-11-03
23:01:00
Idag är det Halloween och jag sitter här i sängen och äter popcorn och kollar runt lite på olika sidor.
Vi åt fin middag idag, oxfile med bakad potatis och skagenröra och sen chokladpudding till efterrätt och ostbricka på kvällen.
Det har varit en rätt bra dag idag faktiskt, men jag har inte sovit så speciellt mycket.. Katten ville väl inte att jag skulle sova så hon höll mej vaken större delen av natten och ville leka, men det ville inte jag kan jag säga. Men att säga det till en katt så den förstår är ju inte så lätt.
Jag har tänkt väldigt mycket idag, först på att jag inte vill/kan bo kvar i min lilla lägenhet.
Den är alldeles för liten och jag mår bara dåligt när jag tänker på den, för det var där jag var när jag mådde så fruktansvärt dåligt efter första behandlingen.
Jag kunde inte sova, jag orkade inte gå upp och ta något att äta, jag hade knappt orken att ta mej från soffan till sängen även fast det bara är några meter.. jag ställde mej vid fönstret och kollade ut, la mej i soffan, gick till sängen, ställde mej i fönstret, la mej i soffan..
Ja det var så mina dagar såg ut och det orkade jag knappt, jag var bara deprimerad och kände sån tomhet. Jag grät i stort sett hela dagarna och jag brukar inte gråta så lätt i vanliga fall.
Det var hemskt att uppleva, och eftersom jag inte fick i mej någon mat eller vätska så fick jag ju åka in till akuten på torsdagen.
Och då hade jag haft det så hemma i lägenheten sen i tisdags. Och 2 dagar kanske inte låter mycket, men när man mår såå dåligt så känns det som en evighet.
Så inatt då när jag inte kunde sova så låg jag vaken en del och då kom dom dagarna faktiskt upp i mitt huvud av nån anledning, och jag kände bara "nej jag kan inte åka tillbaka till den lägenheten".
Jag får bara upp dom där bilderna i huvudet av när jag mådde så dåligt och att jag kände mej så ensam och att allt var jobbigt, och där vill jag inte bo om det ska kännas så.
Sen vet jag ju inte om det känns så sen när jag är frisk och flyttar tillbaka till Vetlanda igen, men hur som helst så måste jag ha en större lägenhet.
Så nu ska jag ställa mej i kö på en 2a nånstans i Vetlanda och det känns jättemycket bättre för jag har ju velat ha en 2a hela tiden, den där 1an var ju lite av en nödlösning och skulle bara vara tillsvidare. Så om det är någon som har något tips på vart jag kan ställa mej i kö, eller hör något om nån ledig lägenhet så får ni jättegärna höra av er. Jag kommer ju inte flytta tillbaka till Vetlanda förrens i vår någongång så det är däromkring vår/sommar jag söker en 2a :)
Men nu mår jag bra, sen jag "flyttade" hit till Södertälje och har haft familjen runt omkring mej så har jag faktiskt mått bra och även fast behandlingarna är tuffa ibland och jag har "piss" dagar så har jag väldigt många bra dagar också.
Jag har ju alltid tänkt att jag vill klara mej själv och när det blev sådär som det blev och vi kom fram till att jag skulle flytta hem så ville jag först inte det. Jag är ju vuxen och har flyttat hemifrån och är självständig och klarar mej själv, så det kändes så konstigt och som att jag hade misslyckats på något sätt.
Men sen jag kom hit så har jag inte alls känt det så.
Det har bara varit jätteskönt och jag skulle aldrig vara där jag är nu om jag hade bott kvar i Vetlanda och varit helt själv och gått igenom allt som jag har gått igenom, och går igenom.
Så jag är glad över att jag är här, men sen längtar jag ju till Vetlanda och alla människor där något sjukt mycket. Men jag hoppas att när jag är tillbaka sen i vår så finns dom som jag vill träffa kvar där och inte har glömt bort mej :)
När man går igenom något sånt här så tänker man väldigt mycket, och man får massa klarhet i saker och ser saker på ett helt nytt sätt. Man uppskattar saker på ett helt annat sätt och man märker vilka som är ens riktiga vänner och vilka som verkligen bryr sej om en och vilka man ska hålla fast vid.
Sen vet jag att det finns dom som är tysta och kanske inte säger så mycket eller visar så mycket, men som bryr sej iallafall, bara det att dom inte vet vad dom ska säga eller är rädda.
Nej nu ska jag gå och lägga mej, men lite avundsjuk är jag ju på alla som har roligt ikväll.. Men nästa år på halloween är jag med :)
HAPPY HALLOWEEN PÅ ER! :)
Här är en bild från i augusti när jag var i Turkiet, på en "underbar semester för att orka med det som komma skall" :)
2012-11-02
21:27:00
Idag har varit en väldigt orkeslös dag, jag har varit väldigt trött och legat i sängen så gott som hela dagen förutom när jag har varit uppe och ätit mat och tagit mina tabletter.
Jag har alltså inte orkat göra någonting.. Även fast jag mår bättre den här omgången så är det jobbigt att vara såhär trött och inte orka något.
Man känner sej så oviktig på något sätt när man bara ligger och sover och inte gör något.
Att ligga i sängen en hel dag för att man inte orkar vara uppe och göra sånt som alla andra gör.
Att ligga i sängen och tänka på vad alla andra hittar på för skoj medans man själv ligger och knappt orkar gå upp och äta..
Det är inte kul att veta hur mycket man missar och hur mycket man önskar att man kunde få vara som vanligt. Tänk om jag kunde få vara som jag var innan behandlingen började, bara för en dag.. Jag hade uppskattat det såå himla mycket! Det går inte att beskriva hur mycket jag saknar mitt vanliga liv, och mina vänner och alla på jobbet. Jag hoppas att dom här månaderna går riktigt fort nu.
Nej nu ska jag sova igen för jag orkar tyvärr inte skriva så mycket idag och så dör snart batteriet på mobilen :)
Men ni får ha en härlig fredagskväll!
Jag har lite sällskap när jag vilar/sover iallafall och det är skönt :)
2012-11-01
18:50:24
Ja då va jag hemma igen efter ännu en 3 dagars cellgiftsbehandling, och den här gången har det varit lite lättare än det var sist. Men sen sa läkaren att det är olika från gång till gång också, ibland mår man dåligt på en gång och ibland kan det ta några dagar innan man känner av något.
Och sen mår man olika, så bara för att jag mådde så dåligt sist så behövde jag inte göra det den här gången, men det kan ändå bli så oxå. Så nu hoppas jag bara att jag inte behöver sjunka så lågt denna gången.
Imorse var jag på sjukhuset och tog lite prover inför måndagens behandling och enda sen jag vaknade har jag mått rätt illa och inte känt mej sådär jättepigg, men när jag kom hem från sjukhuset så försökte jag få i mej lite att äta. Även fast det var svårt så fick jag i mej lite iallafall och sen gick jag och la mej.
Jag sov nog tre och en halv timme och det kändes som att jag behövde det för jag kände inte av lika mycket illamående när jag vaknade. Så jag värmde lite lunch och satte mej i soffan och kollade på tv, och när jag hade ätit upp så kändes det ännu lite bättre.
Nu på kvällen har det varit lite sådär igen och jag vet ju att det kan vara lite upp och ner och att jag kan må dåligt dom första dagarna, men samtidigt som jag vet det så är det jobbigt.
När jag sitter i soffan så knackar det på dörren och jag går och öppnar, där står ett blomsterbud med en bukett i handen och frågar om det är jag som är Malin, jag säger ja och då säger han att han har lite blommor till mej.
När jag kommer in och har öppnat så ser jag att det är från mina jobbarkompisar och jag blev så glad. Det betyder så mycket att få blommor och "styrke-sms" m.m när man går igenom en jobbig tid och jag tror att det är svårt för folk att förstå hur mycket det gör och hur glad man verkligen blir.
Jag har verkligen världens underbaraste jobbarkompisar och jag är så glad över att jag jobbar där och har fått lära känna alla.
Ni är verkligen bäst ska ni veta och jag ser fram emot den dagen jag är frisk och är tillbaka hos er och jobbar igen!! :)
Tack så jättemycket för blommorna och nallen alla mina fina jobbarkompisar! <3
Alla ni som skriver till mej på Facebook, smsar och ringer, det betyder hur mycket som helst och det ger mej extra styrka och krafter. Så tack så mycket för alla fina sms och inlägg och allt! :)
Igår rakade jag ju av mej det sista håret som jag hade kvar och det var riktigt jobbigt, men ändå skönt på något sätt att jag tog det beslutet själv.
Jag satt där i sjukhussängen och läste lite sms som jag precis hade fått, och just då kom frisörkillen in, och då var jag redan lite tårögd eftersom smsen var "styrkesms" och jag blir så rörd av att alla bryr sej och ställer upp så mycket.
Så när frisören frågade hur det var så sa jag att jag var nervös och lite känslig, och då frågade han på en gång om jag var redo för att raka av håret eller om jag behövde mer tid på mej. Men jag sa att jag var redo men att det var lite jobbigt, och att det var väldigt svårt för mej att ta beslutet.
Jag kammade håret och då åkte nog mer än hälften av håret av och då förstod jag att jag hade tagit rätt beslut, det är bara värre att se det åka av hela tiden.. så när jag hade kammat det så satte jag mej i stolen och Richard började med att kamma lite till och sen tog han fram rakapparaten.
Jag kände att det blev blött i ögonen och att det var jobbigt att känna att håret rakades av, och det såg han med så han började prata med mej, han pratade om andra saker och inte om det att han rakade av mej håret. Och det fick mej att tänka på annat mitt i allt jobbiga och det kände jag va väldigt bra faktiskt. Jag ville inte se när han rakade av det så jag satt och kollade in i väggen och när allt hår var borta så hämtade han peruken och satte på den, och då tog han ner spegeln så jag kunde få se hur det såg ut med peruken på.
Först så blev det en liten chock att se hur det såg ut, men efter ett tag så kändes det som att det var något som jag kunde vänja mej vid. När jag hade den på mej så kändes det lite som att jag hade en mössa på mej, det blev lite varmt och va lite stickigt och obehagligt. Men det är ju något som man vänjer sej vid och det får väl ta den tiden det tar.
Jag hade peruken på mej resten av dagen på sjukhuset och sjuksköterskorna sa att jag va väldigt fin i peruken, så jag kollade en hel del i spegeln under dagen och försökte vänja mej.
Vid tretiden kom min syster och hennes pojkvän och hämtade mej, och när vi sitter i bilen så pratar jag och Emelie om peruken och att hon tycker att det ser väldigt verkligt ut och likt de jag hade innan.. och då säger André att han trodde att det var mitt hår, han tyckte bara att det såg tjockare ut än sist han såg mej men att han inte såg att det var en peruk.
Det kändes bra att höra eftersom jag har varit rädd för att alla ska se att jag har peruk och att folk på gatan ska kolla och tänka "hon har peruk" och det har skrämt mej lite.
Nu vet jag att många vet att jag kommer ha peruk och det gör mej inget, det är mest det att jag tycker att det är jobbigt med alla blickar och att folk tänker "hon är nog sjuk" som jag tycker är jobbigt.
Jag har inte tagit några bilder på hur jag ser ut i peruken än och jag tror att jag kommer vänta några dagar innan jag gör det, jag måste nog vänja mej lite vid den och vid allt som har hänt dom senaste dagarna först.
Här är bilder på dom fina blommorna och nallen som jag fick av mina underbara jobbarkompisar!
