Jag gick upp alldeles för tidigt imorse dock.. eller så kan det vara att jag gick och la mej för sent :) Jag skjutsade iallafall Lillis till jobbet imorse eftersom hon lämnade in sin bil på verkstan. Sen när jag kom hem så tog jag en liten promenad för att få frisk luft, jag trodde att jag skulle ha träningsvärk efter långpromenaden igår men än så länge känner jag ingenting.

 

Nu sitter jag och kollar på lägenheter igen, och även fast jag gör det ofta och det är långt kvar till maj och jag kan flytta in i en ny lägenhet så längtar jag så mycket. Och dom senaste nätterna har jag drömt väldigt mycket om att jag har fått en ny lägenhet, och om hur fin den är och att jag shoppar massa saker till lägenheten och inreder den så den är jättefin och sen har jag vinkvällar och allt är så perfekt.

Jag vet inte när jag senast längtade efter något så mycket som jag gör nu, jag längtar efter att bli frisk, få en ny lägenhet, börja jobba med alla underbara jobbarkompisar igen, träffa mina fina vänner och göra massa roliga saker, och få ett normalt liv igen.

Jag säger inte att jag har det dåligt nu, för de har jag inte eftersom jag är med familjen och jag har det bra här, men jag gör nte så mycket heller mer än att "tar det lungt" i stort sett hela dagarna.

Jag vet att det är det jag ska göra dom här månaderna och att kroppen behöver vila och att jag tar det lugnt och återhämtar mej så att jag orkar med behandlingen och för att den ska ta så bra som möjligt, jag vet de och det är därför jag tar det lugnt men det är svårt. Svårt eftersom jag vill vara som vanligt och leva mitt vanliga liv där jag orkar göra saker utan att bli trött hela tiden.

Men det kommer ju tillbaka så jag får bara stå ut dom här månaderna som är kvar, och förhoppningsvis så visar röntgen i Januari att tumörerna har krympt så pass mycket att det bara behövs 6 behandlingar. De är de jag hoppas på mest just nu och verkligen ber och håller tummarna för.

 

Det kanske låter som att jag är lite negativ och så ibland, men det är jag inte.. jag kan vara lite arg för att just jag behövde få dom här tumörerna och gå igenom cellgifter och tappa håret och allt de här, men jag vet att det finns en mening med allt.

Det var kanske så att jag skulle gå igenom det här eftersom jag är stark nog att klara det, och även fast det är tuffa dagar så skulle jag aldrig ge upp. Det här kommer göra mej starkare och till en bättre människa, som ser på livet på ett helt nytt sätt. Man får klarhet i så mycket olika saker nu när man har tid att tänka så mycket.

Lite därför längtar jag tills när allt är klart också, att få börja om och leva livet på ett helt nytt sätt. Jag kommer vara så glad och lycklig över att jag har klarat en tuff behandling, och det ska jag ju såklart fira på något sätt sen när jag är frisk och jag ska fundera ut något riktigt bra under dom här månaderna. 

 

Nu ska jag ta mej något gott att äta och sen ska jag hoppa in i duschen och fixa iordning mej lite och så blir det en tripp till Södertälje lite senare.