Varför blir jag alltid så trött när jag gör minsta lilla... minsta lilla ansträngande som inte innefattar att ligga i sängen eller i soffan och kolla på tv, gör mej helt konstig och trött.
Hela dagen idag har bara varit skit. Jag har sovit dåligt, har inte kunnat äta knappt nåt för att jag har haft ont i magen och har fortfarande. När jag ätit så har det bara smakat illa och så har det tagit stopp på en gång, så jag har inte fått i mej nästan nåt. Sen har jag haft en sån "gråta för allt"-dag idag.. jag vet inte varför men allt har bara känts så tråkigt och meningslöst.. "här ligger jag dag ut och dag in och orkar ingenting"
Ingenting är som det var förut och de gillar jag inte.. jag vill bara ha tillbaka min vanliga vardag.. mina vanliga roliga helger.. jag vill bara att allt ska bli som förut.
När jag tänker på allt som har blivit skit bara för att jag blev sjuk och behövde gå igenom den här cellgiftsbehandlingen så blir jag bara ledsen.. jag va så glad och trodde så mycket på det och att det skulle bli något bra, och att det bara behövdes mer tid.. Och så kom behandlingen upp och förstörde allt.
Det känns jättetråkigt men nu är det som det är.. och det är väl sånt man får räkna med och bara acceptera antar jag.
Idag åkte jag in till centrum för att jag skulIe till apotektet och hämta ut Zofran som jag får mot illamåendet. När jag kommer dit så finns det inget recept på det så läkaren måste ha missat att skicka det. Sen gick jag därifrån och eftersom jag ändå hade åkt upp till centrum så gick jag in på ica för att handla. Igår va jag sugen på glass och läkaren har sagt att det är bra att äta glass så därför köpte jag bigpack glass och choklassås.
Men när jag kom hem så va jag inte alls sugen på något eftersom jag hade varit konstig hela dagen så jag tog en smörgås och sen gick jag upp och la mej. Jag va jättetrött och kände inte för nånting.. men jag kunde inte somna utan jag låg bara och tänkte och blundade..
Sen kom pappa upp och sa att maten va färdig, brorsan hade beställt hamburgare med bröd och det tänkte jag kanske kunde funka att äta eftersom jag gillar det.. men det smakade liksom inget.. jag åt upp nästan hela hamburgaren iallafall innan det sa stopp och sen gick jag upp på rummet igen.
Och nu ligger jag fortfarande här i sängen, jag vet att man har såna här dagar och att det är fullt normalt att deppa ihop lite under en sån här behandling, det vet jag. Men jag måste ändå säga att jag hatar dom här dagarna när man gör det. När man mår skit och allt känns förjävligt och att det känns som evigheter innan man får vara som vanligt och får leva sitt vanliga "bra" liv igen. Alla dagar är ju så olika så förhoppningsvis har jag en bättre dag imorgon, jag hoppas det iaf :)
Jag åt en god frukost imorse iallafall! :)
Kommentarer från er Söta Läsare.
