Jag kom ju hem i måndags och jag kände att jag mådde bra, jag va trött och lite så men annars va de ingen fara. Sen på tisdagen så åkte jag till maxi och handlade lite mat och hälsade på jobbarkompisarna.. och jag kände nog på en gång att det blev jobbigt på nåt sätt. Jag tyckte att det var jättekul att se alla och så, men på nåt sätt blev det för mycket för mej, jag började gråta och det var jättejobbigt att träffa alla..men jag vet inte varför eftersom jag tyckte att de va kul att träffa dom oxå.. Jag vet inte om det var för att jag vill vara som vanligt och inte vara sjuk, utan vara den glada pigga tjej som jag är i vanliga fall..men jag vet inte,,,

När jag kom hem från affären var jag helt orkeslös och orkade ingenting, la mej bara i soffan och grät.. sen låg jag där hela dagen, orkade gå upp och stoppa in en färdigrätt i micron och äta, men sen la jag mej i soffan igen,, 

På onsdagen skulle jag till Eksjö sjukhus och röntga den ena tumören och då vaknade jag på morgonen och bara grät..mådde verkligen så dåligt och var väldigt deprimerad och jättetrött. Men på nåt sätt tog jag mej till sjukhuset och gjorde undersökningen och sen åkte jag hem och la mej i soffan..

Jag tänkte väldigt mycket och vet att jag kände att det inte funkade och att jag inte klarade mej själv, men ändå ville jag göra det och ville bo ensam. Men på torsdagsmorgonen när jag vaknade så kände jag bara att jag behövde hjälp eftersom jag mådde så dåligt, så jag ringde till avdelningen som jag får behandlingen på i Linköping och berättade hur det var och hur jag mådde. Då sa sjuksköterskan på en gång att jag va tvungen att åka in, men hon skulle prata med min läkare och så och sen skulle hon ringa upp mej. Så när hon ringde upp mej sen så sa hon att hon hade pratat med akuten i Eksjö och att dom väntade på mej, hon hade även ringt "sjuktaxi" som skulle komma inom en timme och hämta mej, och att jag skulle packa eftersom jag skulle bli inlagd. Och då var Anette redan hos mej och hjälpte mej att packa och sen la jag mej och sov lite i soffan medans vi väntade på sjuktaxin.. 

 

Jag fick lägga mej på en bår i sjuktaxin och det var bra för jag orkade inte ens sitta upp. Men väl på akuten gick det fort och jag kom in på ett rum redan på en gång nästan, och dom tog massa blodprover och andra pover och sen gav dom mej dropp.

 

Efter 2 timmar kom jag upp på kirurgavdelningen där jag fick ett eget rum och fick fortsatt dropp och fick ligga kvar över natten.. Jag kände mej redan lite bättre på kvällen där efter att ha fått dropp hela dagen och bara känslan att veta att man har folk runt omkring sej och att man inte är ensam. Och på morgonen på fredagen kom läkaren in och pratade med mej och sa att jag kunde få åka hem på kvällen, men att han ville att jag skulle stanna kvar under dagen och få dropp.

Då hade jag redan bestämt med min familj i Södertälje att jag skulle komma hem på kvällen o stanna där under hela behandlingstiden så jag inte är ensam utan har sällskap och hjälp med det jag inte klarar av när jag mår så dåligt.. 

 

Vid sextiden kom mina syskon till sjukhuset ändå från Södertälje för att hämta mej, så vi åkte till min lägenhet och packade ner massa kläder och andra grejer och det jag hade i kylskåpet och sen åkte vi mot Södertälje. Eftersom jag ska vara här i 6- 7 månader och kanske vill åka nånstans när jag har bra dagar så tog vi med min bil oxå, så första sträckan åkte jag med Cicci i min bil, och sista sträckan åkte jag med Robban i hans bil.. 

 

Inatt sov jag som jag brukar göra men det kändes ändå annorlunda när jag vaknade.. jag hörde att det var folk i huset och jag visste att jag inte var ensam.. så idag har det varit en bra dag, även fast vi inte har gjort så mycket utan det jag har gjort är väl att äta och dricka :) Men det känns väldigt skönt att vara hemma bland nära och kära just nu, man behöver det när man går igenom en jobbig tid.. ensam är inte stark alltid.

 

Godnatt! :)