Det går uppåt..

2012-12-17 | 22:21:50 | Kategori: Allmänt | 0 kommentarer
Idag har jag varit i stan och shoppat julklappar, så nu är jag helt klar och de känns jättebra och skönt. Jag tycker att de är så svårt med julklappar och så tycker jag att de är tråkigt att ge bort ett presentkort bara.. Även fast jag tycker om att få presentkort så är de inte kul att ge bort de i julklapp, det känns lite för enkelt och tråkigt.  Så inga presentkort från mej i år, jag har köpt massa annat skoj, så jag hoppas att dom som får julklappar av mej blir glada. 
Jag va på stan i nästan 4 timmar idag och sen va jag på maxi i en halvtimme, så jag har varit riktigt trött nu sen jag kom hem så nu blir det snart sängen för mej, orkar verkligen inte vara vaken och sen kanske jag får besök imorgon och då vill jag vara pigg :)
 
Jag har varit så glad i några dagar nu, och de är för att jag har gått upp i vikt och det känns underbart. Sist jag va på sjukhuset och dom vägde mej va den 3e december och då vägde jag 48 kg, och de va alldeles för lite men nu väger jag 52kg och jag är sååå himla glad. Jag har några kilo kvar att gå upp men de är ändå en bra början med tanke på att jag går igenom en tuff behandling och då är de inte så lätt alltid. Men jag kämpar på med maten och med det mesta, för jag ska klara de här så bra som möjligt och gå stark ur de här.
 
Jag fick order av min läkare sist att jag skulle äta allt som jag va sugen på, oavsett va de va för något, bara jag åt massor så jag gick upp i vikt. Och de har jag gjort, jag har nästan ätit hela tiden, och jag har ätit de jag har varit sugen på..
Sen att de kanske inte har varit jättenyttiga saker alla gånger spelar ju ingen roll nu, de viktigaste just nu är att jag går upp i vikt och lägger på mej lite så jag inte är sådär smal som jag va innan. Det bästa för att behandlingen ska ta så bra som möjligt är ju att jag går upp i vikt. Så de ska jag göra.
Innan har de varit så svårt för mej att gå upp i vikt eftersom tumörerna tryckte på så mycket och när jag åt så fick jag jätteont i magen och kunde inte äta.
Tumörerna satt så pass nära tunntarmen och då när jag åt så blev de för trångt för maten att passera eftersom tumörerna "hindrade" maten lite att åka igenom tunntarmen som den skulle  och de gjorde att jag fick väldigt ont. Allså va de inte så lätt för mej att gå upp i vikt så länge jag hade tumörerna i magen, men nu när dom har börjat krympa och inte tar lika stor plats och inte trycker på så mycket längre så¨kan jag ju äta mycket mer nu utan att få ont.
 
Det är en helt obeskrivlig känsla att kunna äta mat utan att få ont i magen, och jag är så glad över att slippa de och kunna äta som vanligt igen. Jag har inte kunnat äta normalt på över ett år och att kunna göra de igen är helt underbart, jag kan äta som alla andra och jag får inte ont.
De är bara så svårt att beskriva känslan att kunna äta normalt när man har haft jättejobbigt med maten så länge, men jag är mycket gladare och rundare i ansiktet nu iallafall :)
Förut fick jag ofta höra: "de skulle inte skada om du gick upp lite" och jag blev så ledsen när jag hörde de eftersom jag så gärna ville gå upp i vikt, men jag kunde inte när jag inte kunde äta knappt nånting.
 
Innan jag började med behandlingen och jag hade ätit, fick jag så ont i magen att jag va tvungen att sätta mej ner och nästan va dubbelvikt för jag kunde verkligen inte stå upp när jag fick sådär ont.
De va som att jag bara ville krypa ihop på golvet.. det verkligen högg och "drog" i magen när jag fick så ont.
Det är svårt att förklara känslan och hur det kändes, men de va riktigt obehadligt och smärtsamt iallafall.
Jag pratade med min läkare om att jag brukade få sådär super ont i magen när jag åt och då sa hon att de inte va så konstigt att jag fick de för tumörerna va så pass stora (7-8cm) och satt precis på varsin sida av tunntarmen och då när maten skulle passera så blev det stopp och allting trycktes åt... tumörerna gjorde också att blodet inte kunde åka som det skulle och dom va även påväg mot lungan, så hon sa att de inte va så konstigt att jag hade så ont som jag hade och hon undrade också hur jag hade stått ut så länge.
Och de vet jag faktiskt inte själv, jag tänkte varje gång när jag hade ont att jag skulle åka in till sjukhuset men varje gång tänkte jag också "nej men de kanske inte är så farligt, de här kan jag nog stå ut med och de går nog över snart" och så va de varje gång i över ett år. Jag kan inte förstå hur jag har kunnat haft de så när jag känner nu hur skönt de är att inte ha ont och att faktiskt kunna njuta av maten.

Nu hoppas jag bara att tumörerna fortsätter att krympa som dom ska så jag kan bli helt frisk och komma tillbaka till mitt vanliga liv snart. I januari när jag får min endagars behandling så ska jag göra röntgen för att se hur mycket som har hänt med tumörerna på dom här månaderna, och jag hoppas verkligen att de har hänt mycket för jag har verkligen försökt göra mitt bästa för att behandlingen ska ta så bra som möjligt. Så jag ska hålla tummarna för att de ser positivt ut :)
 
Här är en härlig bild som jag tog igår  hunden vill leka med katten, men katten vill verkligen leka. Så vi har sagt åt hunden att han inte får vara på övervåningen när katten är där. Så precis innan jag tar den här bilden  så va hunden på övervåningen och jagade katten och då skällde vi på honom och sa att han skulle gå ner och varje gång han försökte gå upp så sa vi NEJ och då satte han sej och kollade på katten, och katten lägger sej precis vid trappan och bara retas för att hon vet att hunden inte får gå upp.. hahaha.. så sköna djur :)
Min lilla pappa är med på bilden också...
 
 
Kommentarer från er Söta Läsare.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0