Anmäla felaktig sjukvård

2012-12-05 | 23:37:00 | Kategori: Allmänt | 0 kommentarer
Jag opererade bort min tjocktarm i mars 2010, och nån månad efter den operationen så kände jag som en knöl vid ärret. När jag då gick till vårdcentralen och sa de så kände dom bara lite och sen sa dom bara att det var brosk efter ärret och att de inte var något konstigt utan att det kunde bli så och att det skulle försvinna av sej själv, det kan ta lite tid men det försvinner.. 
Jag kände att det hade blivit större och inte försvunnit efter några månader så jag gick dit igen och sa att den hade blivit större men dom sa samma sak som första gången och att det kommer försvinna av sej själv.
Jag är ingen läkare så när jag får höra från två olika att det är brosk och att det inte är något som jag behöver oroa mej för och att det försvinner av sej själv så är det ju klart att jag litar på det.
Så efter de så tänkte jag inte så mycket mer på de utan lät det vara, det skulle ju "självläka".
Ibland när jag kände att det gjorde lite ont så tänkte jag på de, och jag vet att jag ibland tänkte att den hade blivit ännu större, och att de va konstigt att den inte hade försvunnit men eftersom dom sa att de kunde ta tid och jag inte visste hur lång tid så blev de att jag bara slutade tänka på de. Eller jag tänkte på den så för att den gjorde ont och så, men jag oroade mej inte för den längre för att jag hade hört att jag inte behövde göra de.
 
När jag sen va i Linköping i Juni 2012 för att göra biopsi på en tumör som jag hade fått i magen, så skulle den läkaren först göra ultraljud på tumören innan han gjorde biopsin och då går han ner med ultraljuds grejen till "brosket" och då säger jag "nej nej, där är inte tumören, den är här uppe.." men han säger att de är en tumör och då säger jag att de inte är de för att de bara är brosk. Men han gör ultraljud på båda två och visar mej och säger att dom ser likadana ut på skärmen och att båda två är tumörer.. Jag blir helt chockad när han säger det och när han sen säger att den tumören som jag har fått höra är brosk är 13cm stor..
När jag sen tänkte efter så borde jag ha förstått att de inte bara kunde vara brosk, jag har haft såna problem och haft så ont i den eftersom den har suttit precis vid byxkanten och de har gjort att jag knappt har kunnat ha på mej byxor. Jag har fått ha tights på mej nästan jämt och ibland har jag haft jeans men då har jag fått ont så då har det varit "ska du vara fin,får du lida pin" och de har ju inte alltid varit så kul.
 
Så varför jag ska anmäla de här är för att: Brosket som dom kallade de va inget brosk utan en tumör som kom för över två år sen, hade dom kollat upp det på en gång och kanske gjort en röntgen eller vad som helst istället för att bara känna lite så hade dom upptäckt den tumören väldigt fort och då hade de kunnat förhindra att det hann gå såhär långt.
Alla dom andra tumörerna i magen kom efter den tumören ("brosket") och eftersom de är dom tumörerna som har varit så farliga och vuxit så himla fort och trycker på organen som gjorde att dom va tvungna att utesluta all annan medicin och behandlingar, och att en cellgiftsbehandling va den enda utvägen.
Men hade dom istället kollat upp allt för flera år sen så hade dom sett att det var en tumör, dom hade kunnat gjort något åt den redan då och då hade det kanske hjälpt med en mildare behandling i tablettform eller vad som helst..
Då hade jag inte suttit här där jag sitter just nu, jag hade inte behövt gå igenom en cellgiftsbehandling och mått dåligt, jag hade inte behövt tappat allt mitt hår och jag hade inte behövt FÖRLORA ett år av mitt liv!
För de är lite så jag känner det faktiskt, att dom har förstört och tagit ett år av mitt liv i onödan.
Att läkarna inte tog mej på allvar har gjort att jag har fått lida väldigt mycket, och jag hade kanske inte behövt gå igenom den här skiten om dom bara hade kollat upp det när jag ändå va där för att jag kände nåt konstigt i magen för över två år sen. Så jag tycker att dom har gjort fel och det vill jag ska komma fram också!
 
Imorgon ska jag sätta mej och fylla i dom här papperna och hoppas på att det blir något av de så andra slipper råka ut för samma sak och må lika dåligt som jag har gjort.
 
 
Kommentarer från er Söta Läsare.

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback



RSS 2.0