Idag när jag står i köket och skär grönsaker till middagen så ringer det på dörren.. så Lillis går och öppnar dörren och där står min chef från när jag sommarjobbade när jag va yngre. Han frågar efter mej så jag går ut i hallen, och så säger han:

Fina rosor fick jag..

När han står där och säger det så känner jag hur tårögd jag blir och försöker hålla emot, sen ger han mej buketten och ger mej en kram. Jag fick bara fram "tack så mycket, tack så mycket, tack så mycket.." 'Blev så himla rörd och glad!
Jag har blivit så känslig sen jag började med behandlingen att jag börjar gråta jätte lätt.. och så är jag inte i vanliga fall.. så det känns lite konstigt att bli så rörd och få tårar för minsta lilla när man inte är van vid det. Men det är väl bara att vänja sej eftersom det tydligen är en biverkning :)

 

Innan jag åkte upp hit till Södertälje så fick jag blommor av fina Marta som jag jobbar med och underbara Johanna som är en vän. Jag blev så himla glad när dom kom och gav mej blommorna och sånt visar verkligen att folk bryr sej, och det betyder jättemycket. :)

 

Den här fick jag av Marta :)